Fjällummer växte på ett timmeravlägg vid Framsängsån i Hassela, som skildras under rubriken Timmeravlägg i kapitlet om kulturmarker. Där var växttäcket bortskavt eller eliminerat genom övertäckning, så att en naken yta uppkom, där flera lummer- och låsbräkenarter kunde gro och etablera sig. Sporerna måste ha transporterats med vinden många tiotals mil för att komma till platsen. Efter timmerflottningens avslutning växte lokalen småningom igen med vanliga skogsarter och fjällummern försvann. På Degerkölsvallen i Färila är arten möjligen mer varaktig. Både i sydöstra Härjedalen och i Medelpad är fjällummern lika sällsynt som hos oss.