Havtornens rotskott växer cirka 3 dm på ett år. Liksom alarna samlar arten kväve med hjälp av mikroorganismer i rotknölar och har råd att slösa med klorofyllets kväve. Bladen får inte höstfärger utan faller av i gröna eller i något brunaktigt tillstånd.
Havtorn blommar i skogsstjärnans tid med han- och honblommor på skilda buskar. Blommorna är många men små och ses bara på nära håll. Bären mognar sent och kan sitta kvar efter höstfärgernas tid.
Havtorn växer i Hälsingland bara på havsstrand och är där sällsynt men kan lokalt bilda stora bestånd. Vid Rävudden i Hårte, Jättendal finns bara hanplantor. Enligt boende i trakten kan man även hitta bär i området från Rävudden norrut mot Skatudden i Gnarpskatens naturreservat. Bild av hanplanta finns i Natur och vegetation sid. 429.
Utbredning
Havtorn har enligt Hultén (1971) en utbredningslucka som omfattar en stor del av Hälsinglands kust. Vår inventering har inte nämnvärt förändrat detta. Endast fynden i Norrala bidrar till att fylla ut den stora luckan mellan lokalerna i Gästrikland och dem i Hudiksvall och Nordanstig. Större delen av Hälsinglands exponerade, mestadels blockiga stränder har en topografi som passar havtorn. Orsaken till dess frånvaro kan möjligen vara att kalkhalten i jorden inte är tillräcklig. På ett av dess starkaste fästen, på Bredstrands allmänning i Hårte är 15 % av blocken diabas (Halden 1951a), vilket har tolkats som en orsak till att havtorn trivs där. Även på lokalerna norr därom finns geologiska förutsättningar på grund av det stora massivet av galtströmsdiabas i nordvästlig riktning därifrån. Halden (1951b) uppgav att havtorn växer på skalmärgel på Agön.
18 aktuella lokaler i 4 församlingar. 4 gamla lokaler i 3 församlingar.
Referenser
Hultén, Eric 1971: Atlas över växternas utbredning i Norden, 2:a uppl. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.
Halden, Bertil E. 1951a: Kustlandet. I: Arnborg, Tore & Curry-Lindahl, Kai (red.), Natur i Hälsingland och Härjedalen: 198-221. Göteborg.
Halden, Bertil E. 1951b: Hudiksvall - Storfjärden – Hornslandet. I: Arnborg, Tore & Curry-Lindahl, Kai (red.), Natur i Hälsingland och Härjedalen: 235-250. Göteborg.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Hudiksvall Hudiksvall, 1909 (ANS i LD, S och UPS); Agön, där stigen från Fiskarhamnen slutar mot Storhamn, 68203 15817 (RMV enl. Halden 1951b); Agön, Storhamn, 682658 158434, sandig havsstrand 2009 (ESA); Agön, Matbottensviken, 68259 15874, strandskog 1991 (ESA), 4 x 8 m område vid 682589 158741, 2009 (ESA); från Matbottensviken sedd även på Tärnön 1991 (ESA); Nordanstig Gnarp Från Ragvaldsnäs till Medelpadsgränsen, 6892 1587 (Wiström 1898); Notvarpsudden, 68793 15848, stenig havsstrand 1990 (GTÖ); Norra Fågelharsviken, 68893 15868, 1985 (PST); Gnarpskaten 68791 15850, havsstrand 1986 (MAX); Ragvaldsnäs, Brudstenen, 68905 15871, 2006 (SNN); Kalkugnsudden, exakt på gränsen till Medelpad, 68926 15880, 2006 (SNN); Mellan Sörfjärden och Skatudden i Gnarpskatens naturreservat, 2008 (MAX); Gran, ca 100 m S om nya hamnen, 68792 15957, mitt emellan skogen och vattnet 2006 (BPS); Jättendal Bredstrands allmänning, 6876 1585 (EWS enl. Wiström 1898); Södra Bredstrandsviken, 68764 15854, strandäng 1984 (ALA); Hårte, 6876 1583,1888 (EWS i S, REK i LD och S), 1962 (AFW i LD); Hårtefjärden, 68763 15846, 1980 (DIN); Rävudden, 68762 15852, exponerad havsstrand 1980 (DIN), 2008 (DIN); Söderhamn Norrala Enigheten, 68110 15686, havsstrand 2007 (ÅÅG); Liten ö utanför Enigheten, 68111 15687, 2007 (ÅÅG).
