Kanelros blommar i ekorrbärets tid och har stora gröna omogna nypon i mjölkens tid. De rodnar i ljungens tid och blir mörkröda i lingonens tid. Inget grönt övervintrar.
Ekologi
Kanelros finns i hela landskapet i två till synes olika typer av växtmiljöer, dels på strand vid små och stora vattendrag, både i skogslandet och i jordbrukslandskapet, dels på ängs- och hagmark, tomter, vägkanter och liknande. I den senare miljön växer kanelros överraskande nog relativt ofta (25 % frekvens) även på torrbacke. Förklaringen skulle kunna vara att den har djupgående jordstammar. På grund av den glesare bebyggelsen i nordvästra delarna överväger där växtplatserna på strand.
Kanelros växer frekvent (40–50 %) på Voxnans, Ljusnans och Svågans stränder. Vid Voxnan är den vanligast i den mellersta branta delen, där lövrik vegetation finns på blockstränder. Den växer i buskskog av gråal, hägg, olvon och röda vinbär vid Voxnan i Edstuga, Bollnäs. Vid Varpen i Ljusnan kan den på moränmark dominera tillsammans med en, liljekonvalj, odon och olvon, vid Ängerån med liljekonvalj, vitmåra och ängsvädd, vid Kallbergsån i Voxna med tibast. På övre delen av stranden vid Gröntjärn i Ljusdal växer den tillsammans med bland andra käringtand. Den finns tämligen frekvent vid bäckar i skogen men saknas däremot nästan fullständigt på sjöstränder.
Kanelros har inte hittats på havsstrand. På myr har den setts med mycket låg frekvens, och endast på fattig- och rikkärr, inte på mosse.
Utbredning
Utbredningskartan visar att kanelros är vanlig i älvdalarna men inte vid havet. Trots den glesare inventeringen i de västra delarna av landskapet ligger fynden där tätt.
945 lokaler i 39 församlingar.
