Strandråg blommar i linneans tid, samtidigt med bland andra rödsvingel, rörflen och kustsaltgräs. I lingonens tid kastar den fröna när man råkar sparka på stråna, samtidigt som strandglim fortfarande blommar. Sedan står både årets och fjolårets strån med tomma ax kvar. Bladen blir på havsstranden på senhösten blekgröna, samtidigt som de är halmfärgade längs vägarna i inlandet, kanske beroende på senare frost vid kusten. De övervintrar inte gröna. I snösmältningen finns bara en 2 cm lång grön pigg där nya blad ska växa ut.
Ekologi
På sandstrand är saltarv pionjär. I dess mattor slår strandråg rot. Förloppet är detsamma som på den nybildade vulkanön Surtsey vid Island (Fridriksson 1992). Ytterligare en tidig kolonisatör tillsammans med strandrågen på sandstrand är strandvial. Strandråg växer på de flesta typer av stränder, även blockstrand, där den är en av de sju vanligaste arterna. Den finns mest på de mellersta och övre delarna av stranden och gynnas av den gödsling som driftvallar ger. Den växer också gärna på fågelskär. När vegetationen tätnar på övre delen av en havsstrand försvinner vissa strandarter, men strandrågen klarar sig länge genom sin storlek.
Utbredning
Strandråg har sedan flera decennier funnits på renarna till några av de större asfalterade vägarna, som saltas på vintern, men ingen större öknings- eller spridningstendens har märkts. Vid östra infarten till Bollnäs har den snarare minskat. Den har observerats ”i förbifarten” på betydligt fler sådana lokaler än som framgår av kartan.
189 lokaler i 23 församlingar.
Referenser
Fridriksson, Sturla 1992: Vascular plants on Surtsey 1981 - 1990. Surtsey Research Progress Report X: 17-30.
