Bergsyra kommer upp på omgrävd jord, tydligen från fröbanken och ibland i mängder. På hällar där svår torka har dödat alla kärlväxtplantor kommer efter regn nya fröplantor av bergsyra upp i moss- eller lavtuvor. Arten spirar också på brandfält. Bergsyrafrön förekommer allmänt i skogsjord under ett växttäcke där arten saknas (Granström 1986). Den gror troligen också från nybildade frön. Plantorna bildar dessutom långa underjordiska utlöpare som ger upphov till nya plantor, varför arten på odlad jord kan växa ogräsartat, även under högre vegetation. Bladen blir där bredare. Dess vanligaste miljö är dock torra marker med gles vegetation. Den är lika torktolerant som femfingerört, lomme, grönknavel och vårveronika och växer både på basiska och på mycket sura jordar. Bergsyran börjar blomma i skogsstjärnans tid och kan fortsätta in i linneans tid. Bladrosetterna övervintrar gröna eller ofta röda, fast bladet är friskt och klorofyllet är kvar.
Vi har inte försökt skilja mellan de underarter som uppges finnas i landskapet. Det finns många säkert bestämda belägg av vanlig bergsyra subsp. acetosella. Några äldre insamlingar har bestämts som rödsyra subsp. tenuifolius (se denna).
Se även rödsyra Rumex acetosella subsp. tenuifolius
Ekologi
Bergsyra växer till synes vild på hällar, tillsammans med tall, pillerstarr, nickstarr, kruståtel och ljung. Den finns också i allehanda mer öppna marker i skogslandskapet och kommer upp på hyggen. Man hittar den på strand i inlandet, särskilt sandstrand, mer sällan vid havet. Även på strand växer den företrädesvis torrt, på övre delen. Den gror på älvbotten i en fors som torrlagts vid kraftverksbygge och ingår i den vegetation som ibland under flera år dränks, men dessemellan friläggs på stranden av Gröntjärn i Ljusdal. Vanligast är att man finner bergsyra på kulturmark, särskilt på torräng, torrbacke, åker, bete, väg eller igenväxande gammal kulturmark. Den har funnits i kulturlandskapet sedan perioden 0–600 e.Kr (Liedgren 1992). Den växer rikligt och ogräsaktigt på åker och i trädgård. Från kulturmarken sprids dess frön av måsar till bona på block i skogslandets sjöar.
Utbredning
Bergsyra har ingen särskild tyngdpunkt i sin utbredning, vilket också tyder på en mycket jämn spridning över såväl skogs- som kulturlandskapet.
1598 noteringar i 45 församlingar.
Referenser
Granström, Anders 1986: Seed banks in forest soils and their role in vegetation succession after disturbance. Diss. Umeå, Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Site Research. Stencil No. 6.
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå