Alla arter i detta släkte (utom flockfibbla, H. umbellatum) förökar sig på könlös väg, så kallad apomixi. Detta innebär att avkomman blir genetiskt identisk med moderplantan. Uppkommer ärftliga avvikelser (mutationer) blir de bestående och är de tillräckligt stora kan en ny art utskiljas. Många arter har en begränsad utbredning, en del är bara kända från någon enstaka församling, medan andra arter är vitt spridda över hela landet. Arterna är uppdelade på olika sektioner. Skillnaden mellan olika sektioner kan dock vara liten och en art kan föras till olika sektioner av olika experter. Från Hälsingland är cirka 217 arter kända (flera dock inte formellt beskrivna), fördelade på följande sektioner:
Dovrefibblor, H. sect. Alpestria (1 art).
Krattfibblor, H. sect. Bifida (34 arter).
Norrlandsfibblor, H. sect. Foliosa (11 arter).
Flockfibblor, H. sect. Hieracioides (1 art).
Skogsfibblor, H. sect. Hieracium (76 arter).
Klippfibblor, H. sect. Oreadea (4 arter).
Sallatsfibblor, H. sect. Prenanthoidea (3 arter).
Styvfibblor, H. sect. Tridentata (27 arter).
Hagfibblor, H. sect. Vulgata (60 arter).
Bara sektionerna kratt-, skogs-, klipp- och hagfibblor har fått en modern genomgång av nutida expertis (Torbjörn Tyler, Lund).
Bland kratt-, skogs-, klipp- och hagfibblorna är fyra arter säkert kända endast från Hälsingland, nämligen svartsjöfibbla H. hypselophyes, ängersjöfibbla H. orbicantiforme, guldbergsfibbla H. guldbergense och söderhamnsfibbla H. subanfractum. Av dessa är de två förstnämnda enbart kända från Ängersjö församling, guldbergsfibbla är bara känd från Skog församling medan söderhamnsfibbla är funnen i fyra församlingar: Hanebo, Hassela, Rogsta och Söderhamn.
Samlandet av hökfibblor i Hälsingland har i huvudsak skett under två tidsperioder med omkring 100 års mellanrum. Under 1880- och 1890-talet samlade Axel Magnusson en stor mängd hökfibblor i Söderhamnstrakten. Under ett decennium kring sekelskiftet 1900 samlade Magnus Östman en ännu större mängd i Ängersjö och i kringliggande socknar. Båda hade kontakt med Hugo Dahlstedt, en av dåtidens stora specialister på hökfibblor som utgav flera stora exsickatverk över hökfibblor. Ett 30-tal arter och varieteter, som ingår i dessa exsickat, är samlade i Hälsingland av Axel Magnusson och Magnus Östman. Formell beskrivning av många av dessa arter gjordes sedan av den tyske botanisten K. H. Zahn (1921–1923), på grundval av Dahlstedts exsickat. Zahns grundmaterial förstördes under andra världskriget och därför har det utsetts nytt typmaterial (lectotyper) för många arter och därav är en del från Hälsingland (Sennikov 2003, Tyler 2009).
Hugo Dahlstedt själv besökte Hälsingland och samlade hökfibblor tillsammans med Magnus Östman i Ängersjö med omgivningar. Under början av 1900-talet besökte Karl Johansson, Sveriges då kanske främste kännare av hökfibblor, Hälsingland vid flera tillfällen för att samla fibblor. Han besökte nästan alla delar av Hälsingland utom den nordvästra delen. Kring 1920 samlade And. Björk en del i Skog. Th. Folin samlade också i Skog under 1920-talet, men även i Söderala, Hanebo och Los.
Knappt 40 nya arter blev beskrivna på grundval av det material som insamlades i Hälsingland under decennierna kring sekelskiftet 1900.
Från 1920-talets slut låg intresset för hökfibblor nästan helt nere under 70–80 år. Omkring sekelskiftet 2000 började Arnold Larsson intressera sig för och samla hökfibblor i Bjuråker och från 2006 även i andra delar av Hälsingland. 2006 gjorde Torbjörn Tyler en insamlingsresa runt om i Hälsingland, delvis tillsammans med Anders Bertilsson. Arnold Larsson var också med ett par dagar. Resultatet av denna resa och besök i Gästrikland och Medelpad samt genomgång av alla äldre insamlingar från dessa landskap presenterades sedan i en utförlig beskrivning av områdets fåbladiga hökfibblor (Tyler 2008).
Alla fynd av Arnold Larsson (ALA) har bestämts av Torbjörn Tyler, som också har kontrollerat alla äldre insamlingar av hag-, klipp-, kratt- och skogsfibblor från landskapet (med några få undantag som framgår av texten).
Utbredningsuppgifter i Sverige för de olika arterna grundar sig på Tyler (2013). Som källa för en del lokaler har angetts ms KJO, som hänvisar till ett manuskript av Karl Johansson 1922.
Alla bilder i detta avsnitt är reproducerade ur Tyler (2007a) med författarens tillstånd.