Som andra fräkenarter är ängsfräken djuprotad och förfaller ha mycket vittförgrenade jordstamssystem. Om man gräver finner man från samma jord­stam kommande sterila och fertila skott. Små, nyligen etablerade plantor har vi aldrig sett. I början av vitsippans tid, i övergången mellan april och maj, har de sterila skotten grenkransar som är från några millimeter till en dryg centimeter i diameter. De fertila har då inga grenar eller möjligen millimeterlånga grenanlag, och sporax som börjar spricka upp och sprida sporer. Arten betas vid denna tid ibland av tjäder. Senare växer grenarna ut även på de fertila skotten, och sporaxen vissnar. De fertila skotten är inte enhetliga. Somliga har nästan ingen klorofyll, är grova och har något bredare tänder i tandkransarna. De kan erinra om åkerfräken. Andra har mer klorofyll, är smalare och har smalare tänder, mer lika tänderna på de sterila skotten. Fertila skott finns mindre ofta än på skogsfräken, mest där skogen öppnar sig, till exempel mot kulturmark. Sommartid är ängsfräken lika yvig och har samma gröna färg som skogsfräken, som den ofta växer tillsammans med. I höstfärgernas tid tappar den färg och lägger sig kritvit på marken. Ingen annan växt blir kritvit när den vissnar. Inget grönt övervintrar, bara smalt klubbformiga 3 cm långa svartgrå skott i förnalagret.