Blåklint beskrevs av de gamla botanisterna som allmän, men inga uppgifter finns om i vilken miljö den växte. Som i andra delar av landet var den förmodligen ett åkerogräs. Våra fynd har mest gjorts på jordtippar och ruderatmark, endast få på åkermark. Fröna överlever bara några år i fröbanken (Svensson & Wigren 1985) med en årlig minskning på cirka 80 % (Baralis m.fl. 1988). Sentida fynd kan, förutom i fröbanken, ha sitt ursprung i odling av blåklint som prydnadsväxt. Av kartans äldre fynd är nästan alla i kustlandet från tiden efter 1930, vilket kan tolkas som att arten där tidigare uppfattades som trivial. Utpostlokalerna i väster är i allmänhet noterade före 1920.