Sandvitan bildar stora mängder frö. Dessa kan på senhösten gro redan efter några dagar i fuktig miljö. De bildar rosetter som övervintrar. Sandvitan börjar blomma i ekorrbärets tid och fortsätter att blomma ända till senhösten. Frön mognar nertill på stjälken samtidigt som nya blommor slår ut upptill. Plantan är normalt 2–5 dm hög, men kan undantagsvis nå brösthöjd. Blommorna ser oskadade ut efter –3 oC, men slokar efter –5 oC.
Ekologi
Sandvita etablerar sig lätt på lämplig torr och varm mark och återkommer på många håll årligen. Däremot sprider den sig dåligt och kan ännu efter många decennier vara begränsad till den ursprungliga ytan, möjligen helt enkelt därför att det är så få platser som är så extremt varma och torra som arten kräver. En sådan är vid Bollnäs prästgård, nedanför muren i södra gränsen av tomten. Där dominerar sandvita med sandnarv som enda följeslagare. Inte ens gräs växer där. Den mest frekventa följeslagaren är annars femfingerört.
Alla fynd i Hälsingland är gjorda på kulturmark. Sex av dem är på järnvägsmark. Av övriga fynd där växtplatsen beskrivs är flera på vägslänt, industrimark, jordtipp och liknande. Flera gånger uppges arten växa på sand eller grus.
Utbredning
På flera gamla lokaler har den återfunnits. Möjligen var den något vanligare förr. Framför allt saknas moderna fynd i landskapets norra och västra delar. I Gästrikland tycks sandvita däremot snarast ha blivit vanligare, framför allt i anslutning till rullstensåsarna (Ståhl 2016).
31 aktuella lokaler i 14 församlingar. 46 gamla uppgifter från 22 församlingar.
Referenser
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.
