Gullviva sprider sig lätt med frön, som gror och växer till plantor även i tämligen slutet, men lågt, växttäcke. Plantorna är perenna men troligen inte så långlivade. Inga observationer talar för att arten har en fröbank. Den blommar från vitsippans till skogsstjärnans tid, har omogen frukt i ekorrbärets tid och blommar sällan om. Bladrosetten är till stor del grön när vintern börjar och åtminstone några blad i rosetten brukar övervintra gröna. Gullviva växer nästan alltid på eller nära tomter där den kan vara planterad eller insådd. Den kan bli kvar även långt efter att husen har försvunnit, särskilt om marken är betad. Ett sådant exempel är från Trösten i Bergsjö, där den samlades 1911 av Ernst Pontén vid ett redan då rivet soldattorp, och fortfarande (2016) finns kvar. De enda lokaler som möjligen kan vara spontana är ett par skalgrusbankar vid kusten, men även där har människor påverkat vegetationen starkt.