kråkbär
Empetrum nigrum
Mer information om arten

Kråkbär delas upp i två underarter, sydkråkbär subsp. nigrum och nordkråkbär subsp. hermaphroditum, på grund av olika morfologi och skilda kromosomtal (Hagerup 1927). Vegetativa skiljekaraktärer har dock visat sig vara osäkra. Enkönade blommor på sydkråkbär och tvåkönade på nordkråkbär har angivits som säkraste skiljekaraktärer, men i vårt inventeringsarbete försökte vi inte att hålla isär underarterna.
Gustafsson (1989) specialstuderade kråkbärspopulationer i Hudiksvall och fann att bägge underarterna förekom men att nordkråkbär var minst 10 gånger så frekvent som sydkråkbär. Även han anser att de vegetativa karaktärerna är osäkra. Om en planta enbart har han- eller honblommor kan man vara nästan säker på sydkråkbär.
Kråkbär blommar i blåsippans tid, bara något senare än tuvull, medan snöfält fortfarande ligger kvar på delar av myr och i skog. Omogna bär finns redan i vitsippans tid. De börjar mogna i mjölkens tid. Bladen är tämligen gröna på sensommaren men blir på vintern kraftigt brunpigmenterade och övervintrar i detta skick. Kråkbär överlever inte en ordinär skogsbrand, varken som planta eller som frö. Den återkoloniserar alltså sent, men plantan kan bli 80 år gammal (Uggla 1958).
Kråkbär växer i skog på torr mark, och är särskilt vanligt i skog på grövre isälvssediment, som lavtallhed och på öppen hedartad skogsmark. Det finns vid hällkar på berg. I branter hänger dess bågformiga stammar ut från tuvor av tallvitmossa. Det saknas i lågörtgranskog och fuktigare och näringsrikare skogstyper, och är sällsynt vid bäck i skog och i sumpskog. Kråkbär växer allmänt på myr, från mosse till rikkärr, men bara på fasta, relativt torra myrytor, på tuvor och strängar. Arten är allmän på stränder vid näringsfattiga vatten i skogslandet, både sjöar och vattendrag, och är karakteristisk på landstrand på blockig morän, där den kan hänga ned över blocken i strandkanten. Den är vanlig även på havsstrandens översta del, särskilt på exponerade stränder, intill eller inom det nedersta trädbältet, som där ofta bildas av tall, rönn och gles klibbal. På havsstranden är kråkbär den vanligaste av ljungväxterna.

Se även nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum

Ekologi

Kråkbär växer i skog på torr mark, och är särskilt vanligt i skog på grövre isälvssediment, som lavtallhed och på öppen hedartad skogsmark. Det finns vid hällkar på berg. I branter hänger dess bågformiga stammar ut från tuvor av tallvitmossa. Det saknas i lågörtgranskog och fuktigare och näringsrikare skogstyper, och är sällsynt vid bäck i skog och i sumpskog. Kråkbär växer allmänt på myr, från mosse till rikkärr, men bara på fasta, relativt torra myrytor, på tuvor och strängar. Arten är allmän på stränder vid näringsfattiga vatten i skogslandet, både sjöar och vattendrag, och är karakteristisk på landstrand på blockig morän, där den kan hänga ned över blocken i strandkanten. Den är vanlig även på havsstrandens översta del, särskilt på exponerade stränder, intill eller inom det nedersta trädbältet, som där ofta bildas av tall, rönn och gles klibbal. På havsstranden är kråkbär den vanligaste av ljungväxterna.

Utbredning

2273 lokaler i 44 församlingar.

Referenser

Gustafsson, Mats H.G. 1989: Kråkbärsarterna i Hälsingland. VÄX 1/1989: 54-57.

 Hagerup, Olaf 1927: Empetrum hermaphroditum (Lge) Hagerup. A new tetraploid, bisexual species. Dansk Bot. Ark. 5: 1-17.

Uggla, Evald 1958: Skogsbrandfält i Muddus nationalpark. Acta Phytogeogr. Suec. 41: 90.