Gråbons två varieteter, vanlig gråbo var. vulgaris och strandgråbo var. coarctata är båda påträffade i Hälsingland. Vi har i allmänhet inte försökt särskilja varieteterna, men att döma av befintliga belägg torde vanlig gråbo vara helt dominerande i varje fall innanför kusten.
Gråbo koloniserade botten i en fors som blottlagts vid kraftverksbygge i Arbrå, men försvann senare. Den var frisk och blommade även den extremt torra augusti 1994, när gräsmattorna var bruna. Gråbo har vinterståndare som är spräckliga i svartbrunt och nästan vitt, på grund av att bladen torkar, vrider sig och visar både sina mörka översidor och ljusa undersidor. På vintern finns inga gröna delar, men i skottändan syns en minimal vit knopp. Fröna äts av bland annat gråsiskor. Arten börjar blomma i mjölkens tid och fortsätter i ljungens.
Se även strandgråbo Artemisia vulgaris var. coarctata
Första fynd
Gråbo har funnits i kulturlandskapet i Forsa åtminstone sedan perioden 0–600 e.Kr. (Liedgren 1992).
Ekologi
Gråbo är kvävegynnad och växer på näringsrik mark. Den ratas av betesdjur (Åkerblom 1951). Den växer med hög frekvens (>30 %) på av kultur opåverkade havsstränder, gärna på exponerade blockstränder, och gärna på driftmaterial. I vilken utsträckning detta rör sig om strandgråbo är oklart. Även från kustlokaler finns dock flera belägg av vanlig gråbo. I andra naturliga miljöer än havsstrand har gråbo nästan aldrig påträffats. De flesta fynden har gjorts på diverse torra eller normalfuktiga, ofta välgödda och kraftigt störda kulturmarker. Ungefär hälften av lokalerna kallas ”skräpmark” eller vägkant. De nuvarande växtplatserna har av inventerarna beskrivits med följande ord: tomt, trädgård, åkerkant, betesmark, åkant, småbåtshamn, järnväg, väg, jordtipp, avfallsanläggning, grustag, skjutbana, ruderatmark, timmerupplag, hamn.
Utbredning
Gråbo är sällsynt i landskapets västligaste delar.
385 lokaler i 40 församlingar.
Referenser
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå
Åkerblom, Dan 1951: Fäbodmarker i Hälsingland. Hur kulturen skapade en naturtyp, som nu återerövras av skogen. I: Arnborg, Tore & Curry-Lindahl, Kai (red.), Natur i Hälsingland och Härjedalen: 169-189. Göteborg.
