Fårsvingel är en god kolonisatör på naken sand. På vägslänt i Voxna koloniserar den tillsammans med backstarr. På den solstekta norra stranden av Gröntjärn i Ljusdal koloniserar den när ytan legat i dagen i 5–10 år efter långvarig dränkning.
Fårsvingel blommar lite tidigare än kruståtel där de växer tillsammans. Blommor kan ses från ekorrbärets tid. På Sjörgråbergets nordsida i Arbrå har den setts med delvis vippgroende frön. Mer än hälften av bladen övervintrar gröna. Från kruståtelblad skiljs fårsvingelblad i luppen genom att de är glest och kort håriga, vilket kruståtelns blad inte är.
Ekologi
Artens växtplatser är framför allt ljusa, ofta torra. Den växer gärna på de övre delarna av stränder, särskilt där dessa är sandiga. Det är framför allt vid de större vattendragen, men även vid bäckar och sjöar. Fårsvingel följer isälvsåsarna även där dessa inte är strandnära. Den växer också på vissa hällmarker på berg, men saknas helt på andra med likartade förhållanden. På hällarna klarar den lika torra miljöer som hällebräken, bergglim och mjölon. Den växer även på block. Dessutom finns den med låg frekvens på myr. Arten är kulturgynnad eftersom den är ljuskrävande, och den är en av torrbackarnas mest typiska arter. I äldre tider torde den ha förekommit framför allt på betesmarker. Fortfarande finns den på sådana, men trängs tillbaka till gårdstun och vägkanter i takt med landskapets igenväxning. Den ses sällan på havsstrand.
Utbredning
1275 lokaler i 45 församlingar.
