Tågarternas frön flyter vanligen inte (Romell 1938a), och hur deras spridning går till är för oss obekant. Däremot är det mycket tydligt att de kan vila i fröbanken.
Myrtåg ses nästan aldrig i skog eller på myr med slutet gammalt växttäcke men ofta i några år gamla rotvältegropar, i diken och på väg- och stigkanter på våt mark och där älgar trampar, som vid en saltsten, längs en stig eller vid en grop där djuren badar. Som grön växt konkurreras myrtåg ganska snart ut, men blir kvar i marken som frö. Dessa egenskaper ligger nog också bakom dess frekventa uppträdande på stränder, där störning är en viktig ekologisk faktor.
På en strand övervintrar plantan som en jordstam från vilken en rad av 1–3 cm höga skott skjuter upp med några millimeters mellanrum. Skottet har gröna blad, vilka dock sitter nere i bottenmaterialet till största delen. Vid basen av skottet sitter starkt röda lågblad. Myrtåg har setts blomma från ekorrbärets till mjölkens tid. I ljungens tid har arten setts med mogen frukt.
Se även nordtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. alpestris och vanlig myrtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus
Ekologi
Myrtåg är en vanlig art på stränder vid sötvatten, särskilt i skogslandskapet. På myr förekommer den också, men långt ifrån så frekvent som namnet antyder. Vanligare är till exempel myggblomster. Myrtåg är vanlig i våt skogsmark, men där, som ovan beskrivits, mer i fröbanken än som vegeterande. Den är mindre vanlig i jordbrukslandskapet och sällan funnen på havsstrand.
Variation
Vi har inte försökt att skilja ut de olika underarterna av myrtåg, men subsp. rariflorus torde vara den dominerande. Från äldre tid finns fyra fynd av underarten nordtåg, subsp. alpestris, alla bestämda av Bertil Lindquist.
Utbredning
Utbredningskartan visar att arten är vida spridd, med tydlig koncentration till älvarnas övre delar.
786 lokaler i 40 församlingar.
Referenser
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
