Myggblomster sprids sannolikt med frön, som likt andra orkidéfrön är mycket små och länge kan hållas svävande, men även med groddknoppar som bildas på bladkanten, särskilt nära bladets spets. Det är troligen dessa som kan ge upphov till kolonier av småplantor intill moderplantan om den växer i vitmossa. Kanske sprids de även av högvatten.

Myggblomster växer gärna på naken dy, men skyddad av ruggar av stabil starr, i kanten av torv på en myr, eller intill block. Några följearter är strängstarr, dystarr, vitstarr, snip, dytåg, dvärgbläddra och storsileshår. Den har dock även förmåga att växa i kapp med vitmossa genom att årets nya skott anläggs som en knöl en centimeter ovan den gamla.

Bladen och hela plantan är svåra att se. Trots att blommorna och blomställningen är små är det ofta de som drar till sig blicken genom sin gulaktigt gröna färg. Blommor ser man i linneans och i mjölkens tid. I ljungens tid syns plantan ändå bättre på grund av att den i sin helhet blir gulvit.