storsileshår
Drosera anglica
Mer information om arten

Storsileshår är en tämligen snabb kolonisatör på våt jord i myr- och strandmiljöer i skogslandskapet, men inte i så stor mängd som rundsileshår och inte på så relativt torr mark som denna. Storsileshårplantorna är fleråriga, men fortsätter att vara små oförgrenade rosetter. Blomställningen har många blommor. En blomma i taget slår ut. Den öppnar sig på morgonen och stänger sig redan på eftermiddagen, eller tidigare om solen går i moln. Blomman kan ändras från fullt utslagen till fullt sluten på 7 minuter om solljuset försvinner. Under artens blomningsperiod, i vanligt omväxlande svenskt sommarväder, ser man alltså oftast stora vita knoppar som är redo att slå ut, tillsammans med överblommade hopslagna blommor. Det gör att man inte så ofta ser en viktig skiljekaraktär mot rundsileshår, att storsileshårets blomma har en nästan dubbelt så stor diameter och cirka 3 gånger så stor yta. Märkesspetsarna kan vara rent vita eller rödtonade, pollen gult. Ännu i ekorrbärets tid ser man ingen blomställning. Blomningen inträffar huvudsakligen i linneans tid, men kan ses ännu i ljungens tid. Arten övervintrar utan utvecklade blad, men strax ovan årets vissna blad sitter på senhösten en tät krans av kulor som är anlagen till nästa års blad.

Ekologi

Storsileshår växer i första hand på myr, ofta intill och omväxlande med rund­sileshår. Det föredrar dock tunnare mosstäcke än rundsileshår och växer gärna på naken dy. På sträng-flark-myrar föredrar det flarkarna, medan rundsileshåret hellre växer i vitmossan på strängarna. Bägge arterna växer på hela skalan från mosse till rikkärr. Vanliga följearter till storsileshår är vitstarr, vitag, snip, dybläddra och dvärgbläddra. Det växer även på sjö- eller älvstrand i skogslandskapet, i lägen där vågerosionen är liten men vegetationen ändå hålls låg och gles. Även i den miljön växer arten våtare än rundsileshår. Sällsynt finns den även på sötvattenpåverkad havsstrand.

Variation

Hybriden med rundsileshår finns mindre allmänt där arterna växer tillsammans och är vanligen lätt att skilja från bägge föräldrarna, genom bladform och blomstorlek. Den har vanligen en bladform som tydligt skiljer den från bägge föräldrarna, men ibland kan man tveka om det är storsileshår eller hybriden man ser. Hybriden förväxlas lättare med småsileshår, men blommande exemplar av småsileshår har en blomstjälk som är bågformig i basen och kommer ut ur rosettens sida, medan hybriden i detta avseende liknar sina föräldrar. Hybriden blommar lika rikligt som föräldrarna. Hybriden är i blomstorlek närmare storsileshår och har gult pollen som inte ser defekt ut.
Hybriden har inte noterats systematiskt. Sammanlagt 36 äldre och nyare fynd har registrerats, relativt jämnt spridda över landskapet.

Utbredning

1212 lokaler i 43 församlingar.