Pepparrot har odlats länge, och förut mer än nu. Jordstamssystemen blir stora och mycket långlivade, med skottskjutning från avlägsna stamdelar, och de ovanjordiska delarna är kraftfulla, med stora täckande blad, vilket gör att arten är konkurrenskraftig även i en förvildad trädgård eller på ett trädgårdsutkast. Den klarar sig även på en tomt som helt övergått till sluten skog, som i Fridsbacka vid Stugsund i Söderhamn, där den växer tillsammans med hässleklocka. Inga gröna delar övervintrar. Pepparrot blommar under högsommaren och de sista blommorna kan ses i mjölkens tid. Arten kan bli länge kvar på platser där den har planterats in, även utan skötsel, men den har inte setts sprida sig utanför dessa.