Åkerkårel har inga övervintrande gröna delar. Den förefaller gro på våren. Blomningen börjar i skogsstjärnans tid och kan fortsätta in i mjölkens tid. Åkerkåreln har ett passande namn. Den är främst ett ogräs i åkrar, både för spannmål och potatis och ses för övrigt i diverse kulturmiljöer, men aldrig på ställen där den kan antas vara spontan. Den hör enligt Liedgren (1992) till de uråldriga kulturföljeslagarna. Frön har hittats i husgrund från 0–600 e.Kr. i Forsa. Under vår inventering har den, förutom på åker, hittats även i följande miljöer: hagmark, torrbacke, tomt, trädgårdsland, jordtipp, grustag, bangård, vägslänt och ruderatmark. Enstaka fynd finns från sjöstrand och havsstrand och ett från ett hygge. Få fynd har gjorts i urbana miljöer och på industrimark. På åkermark hör den till de sju oftast noterade arterna (57 % frekvens).
Underarten storkårel, E. cheiranthoides subsp. altum har identifierats ett fåtal gånger, inte i åker utan på andra typer av starkt kulturpåverkad mark, huvudsakligen i nordvästra delarna av landskapet. En stor majoritet av de fynd för vilka underarten inte angivits är vanlig åkerkårel, subsp. cheiranthoides.

Se även storkårel Erysimum cheiranthoides subsp. altum