Vitpyrola har blomknopp i ekorrbärets tid, blommar i linneans tid och är överblommad i mjölkens. Blommorna har en doft som påminner om svagdricka. Bladen övervintrar gröna.
Ekologi
Arten växer helst på mullrik jord med god tillgång till kväve och med relativt högt pH. Den har i fråga om dessa egenskaper liknande krav som blåsippa, men växer på fuktigare mark. I västliga delar av Hälsingland, där blåsippa saknas, är den en god indikator på mullrikare jord.
Vitpyrola växer i skog med hög eller lågörtvegetation. Vid bäck eller källa i skog, i sumpskog eller i strandsumpskog vid skogsåar är dess frekvens påtagligt lägre än klotpyrolans. Man finner den i rikkärr och ofta i extremrikkärr, men inte i fattigkärr. Vitpyrola skyr visserligen plöjda marker, men är sedd på igenväxande sankäng. Den var inte ovanlig på slagna åkerholmar och dikesrenar i Bergsjö vid mitten av 1900-talet liksom troligen i andra delar av landskapet.
Utbredning
Vitpyrola är ovanligare än klotpyrola, som hör hemma i fuktig skog. Det enda större område där arterna verkar vara lika frekventa är i Söderhamnstrakten, känd för sina mindre sura, mer kalkhaltiga jordar.
700 lokaler i 43 församlingar.
