Strandveronika kan föröka sig med frö, särskilt på naken jord, och blomma redan efter ett år. Man ser den dock mest som perenn och stationär i slutet växttäcke. Den börjar blomma senare än de flesta veronikaarter, i mjölkens till ljungens tid. Två centimeter långa basala skott övervintrar gröna.
Ekologi
Strandveronikan är i Hälsingland knuten till kulturmark. På flera ställen är den säkert eller troligen insådd eller inplanterad som prydnadsväxt, och i övrigt förvildad från sådana inplanteringar. Den är konkurrenskraftig i hög vegetation, och förvildar sig på torr gräsmark vid Vikstenstorpet i Färila.
Utbredning
Strandveronika är känd från sju gamla lokaler, men inte återfunnen på någon av dem. Arten har hittats av oss på åtta nya lokaler. Både de gamla och nya lokalerna är vitt spridda över landskapet.
8 aktuella lokaler i 7 församlingar. 7 gamla fynd i 5 församlingar.
Referenser
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Bollnäs Bollnäs Gällsjön, 67803 15291, igenväxande odlingsmark 1990 (BWA); Varpens strand vid folkhögskolan, 68028 15316, i starrbältet 1987 (DIN); Hudiksvall Bjuråker Friggesund, reningsverket, 68644 15397, jordtipp 1983, 2014 (ALA); Enånger Larsbo, norra gården, 68109 15474, igenväxt ängsmark 1989 (JOH); Hudiksvall Lillfjärden, 6847 1568, 1952 (ZSM); Reffelmansviken, 68448 15682, 1956 (ZSM); Köpmanberget, 68459 15700, 1956 (ZSM); Härjedalen Ytterhogdal i utkanten av samhället, 68951 14550, förvildad 1986 (MGU); Ljusdal Färila Vikstenstorpet, 68669 14779, gräsmark mot sjön 1992 (DIN); Ljusdal Borr, vid Borrsjön, 6857 1513, tillf. 1915 (GLM i S); Nordanstig Harmånger Spångmyran, Vattrång, 68648 15729, 1982 (OÅK i S); Jättendal Sandbäcken, 68755 15755, 1977 (OÅK); Söderhamn Ljusne Lillgrytan, 67877 15720 (Wiström 1898); Norrala Utvik, 67969 15747, torrbacke 1981 (ÅÅG); Sandarne Källskär, 67940 15735, ängsbacke 1980 (ÅÅG).
