Den enda kända lokalen i Hälsingland för grönbräken upptäcktes i Älgsjöberget i Los 1931 av apotekare A. Heiner eller möjligen av provinsialläkare Elias August Fries. Den återfanns efter mycket letande 1982. Lokalen är visserligen en markant lodyta, men de övriga terrängformerna avslöjar inte att den finns där och den är dold bakom skog. Grönbräken växer där tillsammans med den likaledes kalkberoende fjällhällebräken. 1982 fanns sju plantor, 1986 fem, 1988 sex och 2007 två. Antalet blad har varit: 1986 trettioett, 1988 fyrtio och 2007 trettioåtta. Vi har uppfattat denna population som stabil (Delin 2007f).

En möjlig förklaring till att en så liten population kan vidmakthållas är att den har en stor lokal sporbank. Detta förhållande antas gälla för glansbräken Asplenium adiantum-nigrum (Ljungstrand 2011).

Enligt Flora Nordica 1 (Jonsell 2000) övervintrar inte bladen, men i så fall växer de snabbt ut på våren, eftersom de var stora redan den 10 maj 1986 och då uppfattades som övervintrade. Bladen bildar rikligt med sporer.