
revsmörblomma
Ranunculus repens
revsmörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

revsmörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- revsmörblomma








Inga nycklar finns för detta taxon.
Närkes flora
Allm. i allsköns frisk–fuktig jord. I åkrar- och trädgårdar kan den vara ett besvärligt ogräs.
Flora över Dal
Allmän
Hallands Flora
Revsmörblomma är ursprunglig. I naturlig vegetation växer den kvävegynnade arten främst i nitratrika biotoper som källor och källfloden samt i ganska blöta, ibland översilade, småkärr i både löv- och blandskogar. Revsmörblomman är mycket kulturgynnad, bl a betesgynnad, och saknas sällan i mer eller mindre fuktiga betesmarker, på åker- och vägkanter, i trädgårdar och på ruderatmarker.
Atlas of North European vascular plants
842 Ranunculus repens L.
Within this polymorphic species a great many varieties are distinguished. Originating from Eurasia, the species is widely spread as weed over large areas of the world. With its present distribution the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 234 and map 225). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 164.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Ångermanlands flora
Trivialart
Västmanlands Flora
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
NILS-arthandbok
Perenn, rosettbärande, 1–5 dm hög ört med böjliga utlöpare som slår rot vid lederna och bildar nya rosetter. Rosettblad i grunden 3-delade med skaftad mittdel (“skaft mitt i bladet”). Varje del sedan åter 3-flikad (kan även vara delade på nytt). Saknar stipler. Blomstänglarna har små, strödda blad. Blommorna är ca 2–3 cm breda, gula och 5-taliga, med räfflade blomskaft och “tätslutande” foderblad. Fruktsamlingen är en klotformad samling nötter med krokig näbb.
Revsmörblomma är vanlig som ogräs och i många fuktiga miljöer. Den bildar ofta massbestånd på fuktiga ängar, t ex trädesängar. Bestånden har på håll en något mer orange nyans än den hos vanlig smörblomma. Den förekommer även i fuktig skog av många slag.
Förväxlingsrisk:
Andra flikbladiga smörblommor (Ranunculus) saknar utlöpare. Av dessa har dessutom majsmörblommor (R. auricomus agg.) kransar av smala, inbördes lika bladflikar kring förgreningarna, knölsmörblomma (R. bulbosus) (Götaland och Svealand) och sydsmörblomma (R. sardous) (mest Skåne, Öland och Gotland) nedåtböjda foderblad, och smörblomma (R. acris) blomskaft utan räfflor och blad med oskaftad mittflik.
Vitsippa har 3 kransställda, flikiga hylleblad (liknar vanliga blad) strax ovan mitten på stängeln, som i övrigt är bladlös.
Revfingerört (Potentilla repens) (Götaland och Svealand) har också böjliga utlöpare, men bladen är 5-flikiga och saknar stipler.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Revsmörblomma växer på fuktig och relativt näringsrik mark på bar jord eller i föga sluten vegetation. I skogsmark finns den i småkärr och vid källor samt i örtrik löv- och barrsumpskog. På stränder (både vid havet och vid sötvatten) bildar den ofta en distinkt bård på driftvallar. Den kulturgynnade arten är mycket vanlig på låglänta och fuktiga betesmarker, på mossodlingar, i dikeskanter, kring gårdar (gärna vid gödselstäder), på vägkanter, fuktiga stigar och utfyllnadsmark. I fuktängar och åkrar med dålig dränering omger den våtare fläckar med kärrkavle Alopecurus geniculatus.
Arten är ett besvärligt ogräs på åkrar och i trädgårdar. Om den uppträder i mängd på vallåkrar och skörden ensileras kan detta innebära en viss risk för att kreaturen blir förgiftade.
Ölands flora
Revsmörblomma växer på fuktig–våt, ofta näringsrik mark. I störda miljöer med öppen jord tolererar den torrare markförhållanden. Som ursprunglig växer den i skogskärr och fuktiga skogar, på stränder, vid källor och sällsynt är den funnen i alvarvätar. Men vanligen hittar man den som kulturföljeslagare i fuktiga åkrar, diken, vattenhål, friska betesmarker, vägkanter, trädgårdsland, fuktiga gräsmattor och ruderatmiljöer (jordtippar).
Revsmörblomma är mycket vanlig över hela Öland. Endast på delar av Stora Alvaret är det lite glesare mellan fynden. Växten har förmåga att ockupera lämpliga miljöer i odlingslandskapet och upplevs av många trädgårdsodlare som ett besvärligt ogräs.
Revsmörblomma varierar mycket i utseende men det är främst kopplat till förhållanden på växtplatsen. När den växer som ogräs blir plantorna nedliggande, kala, med långa utlöpare och djupt flikade blad. När revsmörblomma växer i naturliga miljöer har den blad som är håriga och mindre flikade, plantorna kan vara rent gröna, högresta och med en ihålig stjälk; detta är noterat vid ett par tillfällen (se nedan). I alvarvätar förekommer en påtagligt finflikig form.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Revsmörblomma trivs i fuktig, näringsrik jord. Den är kulturgynnad och förekommer i fuktig ängsmark och åkermark, ofta i vintervåta svackor (på sommaren kan växtplatsen vara helt uttorkad och jorden nästan bar), dikesbottnar, vägdiken och vägrenar. Den finns också på dåligt dränerad, trampad mark, åkervägar och gårdsplaner, i trädgårdar som ogräs i rabatter och grönsaksland, ibland spridd med utkast till jordhögar på hällmark och soptippar. Revsmörblomma är en allmän art på Gotland, ofta med rika bestånd, vilket visar sig i den rätt höga andelen provrutor.
Englund (1942) redovisade revsmörblomma bland havsstrandens växter; han fann den framför allt på nordöstra kustens frodiga strandängar (i övers.): ’där arten växer i sumpaktiga fördjupningar, vid bäckar eller på sumpiga och eutrofa ståndorter. Helt övervägande ser man emellertid arten på kulturförändrade ståndorter, i avloppsdiken, i fördjupningar som trampats upp eller gödslats av djur liksom på tånggödslade sumpiga platser.’ Martinsson (1997) nämnde revsmörblomma som dominant art i ”öppet sumpkärr av högstarr-ört-typ”, med beräknad areal av 627 hektar på Gotland. Dessa kärr användes tidigare för slåtter, men växer nu igen med högörter och vide.
Vi bedömer revsmörblomma som ursprunglig på fuktängar, kanske också på vissa typer av strandängar.
Bohusläns Flora
Revsmörblomma har sina ursprungliga växtplatser på fuktiga, leriga lokaler på stränder och i bland- och lövskogar liksom i sumpskog. Arten är starkt kulturgynnad och man finner den på näringsrik, lerig jord i betesmarker, på trädor och åkerrenar, på ladugårdsbackar och vägkanter, i trädgårdar, diken och på skräpmark. Revsmörblomma tycks ha blivit vanligare på senare år, förmodligen beroende på att den är kvävegynnad och klarar igenväxning bra.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Upplands flora
Almq. Allestädes till odlingsgränsen; i yttre skärgården tämligen sällsynt.
Revsmörblomma växer på fuktig, näringsrik mark och kan vara ursprunglig i fuktiga skogsmiljöer. Man finner den framför allt i kulturmiljöer, såsom fuktiga betesmarker och diken, kring gårdar och hus och på skräpmarker. På lerig mark växer den gärna in i gräsmattor och trädgårdsland och kan där uppträda som ett besvärligt ogräs.
Gästriklands flora
Längs sjöar och vattendrag återfinns den oftast på naken jord (gyttja, lera, sand) i övre strandzonen och ofta i anslutning till strandskog av klibbal eller viden. Säkra miljöer för revsmörblomma är också fuktiga svackor och gropar med lerig eller dyig jord. Arten är väl spridd längs kusten, men undviker den egentliga havsstranden.
Revsmörblomman har fått stor spridning med kulturen och är nu mycket vanlig även i skogslandskapet. Det är därför svårt att avgöra vad som är artens ursprungliga biotoper. Sannolikt har den naturliga växtplatser i fuktig näringsrik skogsmark och längs näringsrika större sjöar och vattendrag. Den kan också vara naturlig i källor och källdråg i skogen.
De vanligaste följeväxterna på kulturmark är maskrosor (23%), groblad, vitklöver, brännässla, hundkäx, röllika och åkertistel. I skogen är älggräs (45%), harsyra, kärrviol, skogsfräken, gran, flädervänderot och humleblomster vanligast. Revsmörblomman blommar yppigt samtidigt som ekorrbär och lingon.
Hälsinglands flora
Revsmörblomma växer ofta som underväxt till högre örter, buskar och träd och bildar nya småplantor från frö under denna täta vegetation. Den hittas på uppgrävd jord även om den inte finns i vegetationen därintill. Enligt Milberg (1990) är den en fröbanksväxt. Den sprider sig också långt och snabbt med ovanjordiska utlöpare, som kan bära fem icke rotade plantanlag och bli mer än en meter långa. Revsmörblomman är ett snabbväxande och svårutrotat ogräs i odlingar på fuktig mark. Bladrosetterna övervintrar gröna. Den blommar i skogsstjärnans, ekorrbärets och linneans tid, men kan ogräslikt fortsätta blomningen även senare.
Medelpads flora
Revsmörblomman expanderar och blommar rikligt vid störning och ökad ljustillgång, t.ex. i traktorspår, sönderkörda bäckfåror och fuktsvackor på hyggen. Den är också mycket vanlig kring gårdar och växer där på allehanda öppen jord. Den finns regelbundet i fuktiga åkerkanter och trädade fält, i nygjorda diken, svackor på körvägar och längs stigar; även sedd i nysådd vall som i Norrlindsjö i Attmar. Som ogräs växer den även på torr jord i trädgårdsland och rabatter. Den är vanlig i jordtag, på utfyllnader och tätorternas ruderatmarker. Ibland uppträder den massvis i nedbetade, hårdtrampade hagar, särskilt intill stränder, bäckar och i leriga diken.