Knärotens livscykel antyds av dess uppträdande i det brukade skogslandskapet. Som allmänt känt ses den inte på kalhyggen som under några år har varit utsatta först för sol och uttorkning av moss­­­skiktet och därefter igenväxning med gräs, örter och ris. Först efter fyra decennier har vi funnit knärot i nytt mosstäcke under ny granskog, efter fem decennier i tallskog. Hur knäroten koloniserar den nya skogen är obekant. Någon gång kan dess jordstammar kanske överleva i något från solsken skyddat skrymsle på kalhygget. Fröspridning in i den nya skogen är en tänkbar möjlighet, framför allt när den koloniserar ny skog på mark som mycket länge har varit skoglös, som i Bohuslän (Bergqvist & Blomgren 1994). Det är troligt att dess frön är kortlivade (Whigham m.fl. 2006). På stybben på en kolbotten med 52 år gammal gråal växte knärot, förmodligen invandrad från omgivande skog, där den fanns rikligt.

Knäroten skadas av avverkning därför att den är beroende av mosstäcket, vanligen hus- och väggmossa. Jord­stammarna löper endast i detta täcke och i förnan just under det, aldrig i mineraljord. I mineraljorden finns i stället bland annat ekorrbärets jordstammar. Kring knärotens jordstammar kan man se en vit filt, förmodligen mykorrhiza. Knäroten torkar ut samtidigt med mosstäcket, och både knärot och mossa kan då dö. Å andra sidan är jordstammarna uthålliga vid försök att torka dem i växtpress, fortfarande mjuka och fuktiga efter en vecka, så arten torde kunna klara torka under längre tid än många andra arter i skogen. Detta är nog också orsak till att den klarar att växa på block, där det största hotet mot överlevnad är den försommartorka som råder vissa år. Knärotens skott sprider sig tillsammans med mossan upp på lågor efter träd som fallit och ännu inte murknat.

Knäroten är lika väl rustad att tåla kyla som torka. Bladen övervintrar oklanderligt gröna. Vi har aldrig sett frostskadade blad och de brukar vara oskadade även när snön försvinner på våren. Bladen har ibland, kanske oftare i sydost, ett karakteristiskt ljust nätmönster, men det saknas eller är svagt på de flesta ställen.

I mjölkens tid ser man blomknoppar på halvlånga stänglar. Blomning kan ses i mjölkens tid, men mer i ljungens, då blåbären är mogna och då man även kan hitta skogsfru. Det är vanligen i början av augusti. Blomningen pågår länge. Vi har inte känt någon doft från blommorna. Fruktsättningen är god. De torra ljusbruna stjälkarna står länge kvar under året efter blomningen och är ibland det första man ser av arten.