Svalting bildar rikligt med frö, som också gror rikligt. I grunt vatten vid Långvindsåns mynning i havet (Enånger) såg man i skiftet augusti–september vad som tolkades som fyra generationer av svaltingplantor:
1. plantor med i luften uppstickande blad med pågående riklig fröspridning.
2. plantor med uppstickande blad som inte hade blommat.
3. plantor med små flytblad.
4. plantor med ändå mindre och smalare blad nere på bottnen.

I Dammen vid Hemstanäs i Skog, där bottnen till stor del blottläggs under sommaren, växer svärmar av små fröplantor kring var och en av de glest stående gamla plantorna. Att fröförökning spelar en viktig roll i artens ekologi visas också av att den fanns på en torr grusplan i Kilafors där man hade lagrat sjunkvirke från Ljusnan, och i en liten av djuren trampad grop i en sedan länge använd beteshage en kilometer från Ljusnan i Arbrå.

Svaltingens blad vissnar kring höstdagjämningen och inget grönt övervintrar. Den blommar i linneans och i mjölkens tid. Blomman slår ut på morgonen och vissnar på kvällen. De stora inre kalkbladen rullar ihop sig och sitter kvar på den vissnade blomman. Arten kan blomma om genom att skjuta upp en ny blomställning från rosetten efter att den första har blommat över.