Vid inledningen av vårt inventeringsarbete var arterna av röd-, rosa- eller vitblommiga spirea med axlik blomställning inte bekanta för oss annat än som trädgårdsväxter. Wiström (1898) tog upp dem som ”Spiraea salicifolia allm. odl. jämte flera andra arter”. Lid (1974), som var den flora vi använde mest, tog inte upp någon annan art än häckspirea S. salicifolia. (se även denna)
Det har senare visat sig att de spireaarter och hybrider som vi har sett omfattar även brudspirea, S. ×arguta, klasespirea S. ×billardii, kvastspirea S. chamaedryfolia, hybridspirea S. ×cinerea och blekspirea S. ×rubella. Noteringarna för S. salicifolia i vår databas innefattar alltså även ovanstående, och kanske ytterligare några taxa kollektivt. Först under senare delen av vårt arbete har bestämningar på artnivå tillkommit. De olika taxas utbredning och frekvens är okänd.
Klasespirea och häckspirea tycks vara de vanligaste formerna och bildar stora, länge kvarstående bestånd. Även blekspirea förvildar sig och förökar sig kraftigt, troligen vegetativt. Den sprider sig även i strandvegetation, som på Näsudden vid Lingan i Lingbo, där den står under vatten vid vårfloden. Obestämda spireor har noterats på ungefär 150 lokaler.