Frossörtens frön flyter minst ett år (Romell 1938a). De torde sprida arten effektivt inom ett vattensystem. Fröna är tillräckligt stora för att vara attraktiva för änder som skummar av vattenytan, vilket kan förklara spridningen till mycket små vatten. Arten blommar från linneans till lingonens tid. Dess blomfoder fungerar som en frökapsel. Fodret har en övre och en nedre halva, runtom skilda av en ”söm” från blomskaftet ut till fodrets yttersta ände. Vid blomningen skiljer sig halvorna i yttre änden och släpper ut blomkronan. När den är överblommad faller blomkronan av och läpparna i fodrets yttre ände sluter sig, till dess klyvfrukten är mogen. Då lossnar den övre halvan, medan den nedre halvan sitter kvar på blomskaftet. Hur fröna beter sig i detta ögonblick har vi inte sett, men möjligen kastas de ut.
Bild i Natur och vegetation, sid. 390.
Ekologi
Frossört växer oftast på nedre delen av stranden, nära vattenlinjen vid sommarvattenstånd, ofta i hög starr, till exempel blåsstarr eller flaskstarr. Den kan även växa i en starrtuva eller på en gammal grov låga i en å. Frossört förekommer i sumpskog och i vätar i skogen. Den växer tillsammans med dyveronika och tiggarranunkel i en mestadels torrlagd tjärn på Bålsön i Rogsta. Den är en av de till strand i inlandet starkast knutna arterna, och finns med hög frekvens (40 %) på sjöstrand i skogslandet, både vid vegetationsrik och vegetationsfattig strand. Ännu högre är dess frekvens vid å och älv i skogslandet (60 %), medan frekvensen är lägre vid Ljusnan i Bollnäs. På havsstrand är den mindre frekvent (10 %), men finns där marken i klibbalsbältet är starkt fuktig eller våt på grund av utflöde av sötvatten.
Utbredning
Utbredningsbilden stämmer med att arten har goda spridningsmöjligheter till både stora och små vatten.
870 lokaler i 43 församlingar.
Referenser
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
