Källört är vanlig på nedre delen av landstranden vid havet, speciellt där det finns sötvattenutflöde, och kan där vara marktäckande. Efter långvarigt extremt lågt vatten i havet fanns i juni 2008 massor av småplantor av källört tillsammans med vägtåg, krypnarv och våtarv på blottlagd botten i Vattingshamnen i Gnarp. Vid havet förefaller arten alltså vara rörlig och växa på för tillfället lämpliga ställen. Som kontrast till detta är arten mycket konstant i källor i inlandet. I källor är den helt eller åtminstone i skottspetsen grön även på vintern (Bild från mars månad i Natur och vegetation sid. 115). Källört blommar från skogsstjärnans till mjölkens tid. Plantor hemtagna från den mycket stora källan där åsen möter Storsjön i Södra Sandvik i Ljusdal utvecklade blommor med mestadels fem olikstora kronblad (bild ovan)
Samtliga 25 till underart bestämbara belägg av källört på Riksmuseet är typisk vanlig källört Montia fontana subsp. fontana.
Ekologi
. De största mängderna av källört ser man på havsstrand. I källor förekommer arten både i skog och på betesmark. Dessutom har den hittats i källpåverkad miljö där gungfly möter vatten. 47 av artens 100 lokaler ligger i inlandet. På dessa har fjälldunört noterats 16 gånger, bäckbräsma 13, källarv 11 och gullpudra 6 gånger. Av andra arter som är starkt knutna till källor har däremot till exempel skogsbräsma aldrig noterats tillsammans med källört. Åtskilliga av de gamla fynden har gjorts i områden där det är glest mellan nutida lokaler.
Utbredning
100 aktuella lokaler i 23 församlingar. 54 gamla lokaler i 20 församlingar.
