Skogsbräken är den näst vanligaste ormbunken på block, efter stensöta, och kommer naturligtvis dit som sporer, men småplantor har vi inte iakttagit. På blocken visar den att den är mycket torktålig. Den behåller bladens gröna färg genom vintern, men när snön går bort är bladstjälkarna ofta vinklade, stukade, och bladskivorna hårt tryckta till marken, så att deras funktion kanske är nedsatt. Fragment av gröna fjolårsblad ses fortfarande vid midsommar. Skogsbräken rullar upp sina nya blad något senare än majbräken, ekbräken och hultbräken, samtidigt med nordbräken men tidigare än träjon och strutbräken. I vitsippans tid är de formade som kräklor. En mycket varm period på våren kan få majbräken att starta bladutvecklingen i förtid med resultat att många blad fryser till döds medan de fortfarande har formen av kräklor, men skogsbräken väntar då samtidigt i knoppform och skadas inte. Detta inträffade till exempel i april 2014.
Ekologi
Samtidigt som arten klarar att växa torrare än nordbräken och majbräken växer den också gärna mycket vått, till exempel med klibbal och majbräken i våt strandskog vid havet. På de ytterst få granbräkenlokalerna, som är våta, finns också skogsbräken, och de två arterna kan hybridisera. Skogsbräken kan också ses i hög gräs- och starrvegetation vid Ljusnans strand.
Trots denna anpassbarhet till miljöer av mycket skiftande karaktär är skogsbräken inte en av de vanligaste ormbunkarna. Ekbräken, majbräken och hultbräken är vanligare, och nordbräken lika vanlig.
Utbredning
Skogsbräken visar en viss tendens att glesna mer än ek-, maj- hult- och nordbräken mot nordväst.
1375 lokaler i 45 församlingar.
