Vitstarr identifieras lätt, även på avstånd, på grund av sin vit-blå-gröna färg som få andra myrväxter har. På havsstrand har strandråg en liknande färg, men på myr är det bara hirsstarr och utsidorna på dystarrens blad som kommer i närheten. Den blommar i skogsstjärnans tid, tämligen sparsamt, och blomma och frukt är föga framträdande. En stor del av dess bladmassa övervintrar grön (som på knagglestarr). De flesta andra starrarter på myr har mindre grönt vid snösmältningen.
Hybriden med hirsstarr finns belagd från två lokaler, se denna.
Ekologi
Vitstarr växer nästan endast på myr, och där vanligen långt från kantskogen, ute på myrvidden. Den är allmän på stora flacka våta myrar och på sträng-flarkmyrar. På dessa växer den på de våtare delarna, i flarkar eller andra våta partier med svagt vitmosstäcke. Den undviker dock de lösaste flarkarna. Den kan dominera i ett vått dränagestråk i mitten av ett fattigkärr. Vid Ängerån växer den på strandmyrar och vid Mellanljusnan i sluttningsmyrar i de höga brinkarna. Vid kusten kan man finna den på mindre myrar med tätare täcke av mer högvuxna arter. Den växer gärna tillsammans med arter som dytåg, dystarr, vitag, brunag, storsileshår, dvärgbläddra och korvskorpionmossa Scorpidium scorpioides. I rikkärren är dess frekvens nästan lika hög som dystarrens (50–60 %), medan frekvensen i fattigare myrar ligger omkring 15 %.
Utbredning
Utbredningskartan visar att vitstarrens lokaler har en tydligt västlig tyngdpunkt.
577 noteringar från 35 församlingar.
