Klockpyrolans ekologi framträder tydligare om man kan skilja dess blad från övriga Pyrola-arters, eftersom plantor utan blommor dominerar i detta släkte. Skillnaderna beskrevs av bland andra Delin (1988b). Bladformen är rundare på vit- och klockpyrola, mer avlång på klotpyrola. Bladöversidan är slät och blank på vit-, mönstrad med ½ mm djupa gropar på klock- och slät eller småbucklig och matt på klotpyrola. Bladkanten är nedvikt på vit-, plan med tydliga små tänder på klock-, plan med otydligare tänder på klotpyrola. Bladytan löper ned något på bladskaftet på klockpyrola men inte på de andra arterna. Skillnaderna är små, men de flesta plantor kan identifieras. Facit får man de gånger det finns blommor eller frukter.
Nyligen grodda, små plantor av klockpyrola har inte iakttagits, men arten växer ofta på mark som varit kal för många decennier sedan, där arten då kan ha etablerat sig. Det gäller till exempel brandfält, som på Grossjöberget i Arbrå och vid Skålvallen i Färila, bägge från 1933. Klockpyrolan kan växa i kanten av en stig eller där en basväg gick fram på den tiden, då timret kördes ut ur skogen med häst och timmerkälke. Den har setts på kanten av en mer än hundra år gammal kolbotten. Observationerna kan tyda på att nya plantor sällan etableras men att de är uthålliga, om inte övrig vegetation blir för tät. Ofta finns bara ett litet antal plantor på en lokal. Arten ser ut att ha en livscykel som något liknar rylens. Klockpyrola blommar i linneans eller mjölkens tid. Under försommaren finns blomställningar ofta kvar, med stift som kan bekräfta artbestämningen.