Bergkorsört saknas i slutet växttäcke i skog, men kommer upp ur fröbanken när växttäcket bryts av brand, grävning eller körning. Plantorna kan vara mycket talrika och bilda täta bestånd, särskilt efter hård brand (Bild i Natur och vegetation, sid. 192). Anhopningen av samtidigt grodda plantor på platser som är långt ifrån blommande bestånd av arten kan tyda på att de kommit ur en fröbank. Granström (1986) anger också att arten finns i fröbanken i skog. Å andra sidan gör artens rikliga fröspridning och korta generationslängd att även ett fåtal vindspridda frön snabbt skulle kunna ge upphov till stora bestånd. Groning och utveckling av små plantor varierar, troligen mest på grund av vädret. Det kan i lingonens tid finnas mycket individrika mattor av några millimeter stora groddplantor med enbart hjärtblad, som är försvunna vid snösmältningen nästa år. Ett annat år, på annan plats, kan man efter en lång period med åtskilliga minusgrader i november se mängder av olikstora gröna rosetter, grodda vid skilda tillfällen och på väg att övervintra. Mängder av 5 mm stora gröna småplantor har också setts i vitsippans tid och uppfattats som vårgrodda. Arten blommar i mjölkens och ljungens tid. Nya stjälkar kan växa upp med nya blommor i lingonens tid. Man ser ofta plantor som samtidigt har blommor och mogna frön. Vanligen hinner arten bilda plantor och blomma några år innan annan vegetation tar över. Senare generationers frön hamnar till stor del i lägen där de inte gror utan begravs i fröbanken.
Ekologi
Bergkorsört ses mest på hyggen i skog (1/3 av artens lokaler tillhör ett kluster av 165 lokaler som beskriver torra hyggen) men den förekommer även på hällar och hyllor i berg, speciellt i kustnära trakter, och på strand i inlandet. Den är ovanlig i det nuvarande jordbrukslandskapet och har inte setts på havsstrand.
Utbredning
Bergkorsört finns mest i de södra delarna av Hälsingland. Den har setts bara en gång i Los, trots att många hyggen där har inventerats. Arten sågs inte heller tre år efter branden 2008 på Stor-Kölhöjden i Hassela. Den nutida frånvaron i Nordanstigs kommun och de norra delarna av Ljusdals kommun anknyter till att arten i Medelpad är en raritet, sedd bara på några lokaler på kusten (Lidberg & Lindström 2010). Som framgår av kartan ger de äldre uppgifterna en påfallande annorlunda bild. Från Nordanstig finns 6 uppgifter från perioden 1890–1920, medan det från Ljusdals kommun finns två och från Ovanåkers kommun bara en uppgift före 1950 (Wiström 1867). Wiger (1965), som studerade floran både i nordvästra Gästrikland och i finnskogarna i Bollnäs och Ovanåker under en stor del av 1900-talets första hälft anger inga fynd av arten.
123 lokaler i 28 församlingar.
Referenser
Granström, Anders 1986: Seed banks in forest soils and their role in vegetation succession after disturbance. Diss. Umeå, Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Site Research. Stencil No. 6
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Wiger, Johan 1965: Botaniska undersökningar vid Norrlandsgränsen. Svensk Bot. Tidskr. 59: 261-331.
Wiström, Johan Alfred 1867: Provinsen Helsinglands fanerogama vexter och ormbunkar. Gefle.
