Trots att strandlummer även växer på nybildade markytor har vi inte observerat några mycket små och nyetablerade plantor. Lokalerna i övergivna grustag visar dock att sporspridning och nyetablering är tämligen effektiva. Skottet har en rad av rötter, som växer ned i underlaget, som mestadels är dy eller gyttja på mineraljordsunderlag, men kan vara dy på torv. Man finner vanligen mattor av förgrenade skottsystem, där bara de yngsta en eller två generationerna är levande. På högsommaren är fjolårsskottet brungrönt, döende, och det krypande årsskottet halvt utvuxet, med ett halvvuxet fertilt men fortfarande grönt upprättstående skott. Det krypande skottet kan vara grenat. I lingonens tid är fjolårsskottet brunt och dött, det krypande årsskottet grönt och längre än på högsommaren. Det fertila skottet är då gult och sporsäckarna svällande och fyllda med små runda vita sporer. I torr luft spricker de mogna sporsäckarna efter några timmar och släpper ut sporerna som sprids lätt med vinden. En stor del av sporerna flyter på vatten mer än en månad, men småningom sjunker allt fler. På senhösten är sporsäckarna tomma. Årsskottet övervintrar grönt. Gametofyter har sökts men ej setts.
Ekologi
Strandlummer ses mest på naken brunsvart dy och växer helst ensam, utan konkurrens från andra arter. Den kan dock växa tillsammans med brunag. Där en vitmosstuva växer intill ett fält av strandlummer växer vitmossan över de närmaste lummerskotten, som inte hinner ta sig upp på ytan av vitmossan. Strandlummer ses ibland under vatten och dränks troligen då och då på alla sina växtplatser. Artnamnet inundata (= växer på översvämmade ställen) är motiverat. Den har inga speciella följeslagare, men i närheten finns dränkningståliga arter. På myr är det ofta storsileshår, småsileshår, dytåg, dystarr, vitstarr, hirsstarr, vitag, brunag eller ängsull. På sjöstrand kan det vara myrtåg, löktåg, ärtstarr eller snip.
Tjugo lokaler finns på flacka sjöstränder med tunt gyttjeskikt på sand eller grus. Tjugoen lokaler är på myr med nakna dyytor. Fyra lokaler finns i våta delar av övergivna grustag eller på våt vägkant. Kartan visar en viss tendens mot landskapets västra, högt belägna delar, och det är mest vid näringsfattiga sjöar och på myrar i skogslandet man finner arten. Lokalerna på sjöstränder är troligen beroende av att sjön har naturlig nivåvariation.
Utbredning
51 aktuella lokaler i 16 församlingar. 30 gamla fynd från 15 församlingar.
