Vårstarren är sällsynt och dess livsmönster har inte närmare studerats. Större delen av bladen övervintrar gröna. Den blommar i vitsippans tid. Den växer eller växte på alla av oss sedda lokaler i ganska torr gräsmark. I Långvind fanns järnmalm och masugnsslagg i närheten och i Voxna hade grästäcket utvecklats på svart jord med småbitar av blågrön masugnsslagg.
Vårstarr är en sydlig art, som i Hälsingland ger intryck av att ha kommit in under de senaste århundradena, etablerat sig på ett fåtal ställen men inte nämnvärt spritt sig ut i landskapet. Det finns bara två gamla anteckningar om arten, den ena en oprecis uppgift från Järvsö, den andra från Håsta i Hudiksvall, belägen i jordbrukslandskap men nära hamn, industri och handel. Där växer den fortfarande.
Fyra lokaler har upptäckts under vår inventering, alla med stor sannolikhet gamla, eftersom de är på gammal kulturmark. Tre av dessa (Svabensverk, Långvind, Voxna) är knutna till lämningar av hyttor (masugnar). Kalk är en av råvarorna i masugnsprocessen och slaggen blir basisk. Den återstående är på kulturmark (Edsbyn) och kan förknippas både med jordbruk och handel.
Utbredning
I Håsta och Voxna finns stora populationer som genom skötsel hålls livaktiga. I Svabensverk och Långvind har arten eftersökts med negativt resultat. I Edsbyn finns den kvar, men i en liten population som hotas av igenväxning.
6 nutida lokaler i 6 församlingar.
Referenser
Andersson, Magnus 2009: Vårstarren kvar på Håstaängen. VÄX 3/2009: 43.
Delin, Anders 2009b: Rosettjungfrulin och vårstarr vid masugnen i Voxnabruk. VÄX 3/2009: 37-39.
Wiström, Johan Alfred 1867: Provinsen Helsinglands fanerogama vexter och ormbunkar. Gefle.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.