Sumpmåra växte mycket rikligt på den jord som grävdes upp och sedan lades tillbaka vid den arkeologiska utgrävningen av Notetorpet vid Grannäs i Alfta. Den växte inte i det omgivande trädbestånd, som för länge sedan etablerat sig på kulturmark. Sumpmåran växte också på en 12 år tidigare av högvatten upplagd sandbank i Galvån, Bollnäs. Granström (1986) visade att sumpmåra finns i fröbanken i skog där den saknas som grön växt. Skoglund (1990) och Skoglund & Hytteborn (1990) visade detsamma för strand och botten vid sötvatten. Sumpmåran är liten och spenslig och växer oftast i högre vegetation, där den håller sig uppe med sina kroktaggiga stammar och blad, nästan lika effektiva som snärjmårans. Den blommar i linneans och i mjölkens tid. Omblomning kan ses i höstfärgernas tid. Låga skott övervintrar gröna.
Ekologi
Sumpmåra är vida spridd till olika biotoper. Hälften av lokalerna är på kulturmark, 25 % i skog, där arten mest dyker upp efter markstörning, men även ses mer kontinuerligt i surdråg och sumpskog. Den finns med tämligen låg frekvens i rikkärr men saknas i fattigkärr och växer med mycket låg frekvens vid bäck, å och sjö i skogslandet, något oftare på Ljusnans strand. Arten saknas på havsstrand men är frekvent på slåtter- eller betesmark, både torrt och fuktigt.
Utbredning
1109 lokaler i 44 församlingar.
Referenser
Granström, Anders 1986: Seed banks in forest soils and their role in vegetation succession after disturbance. Diss. Umeå, Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Site Research. Stencil No. 6
Skoglund, Jerry & Hytteborn, Håkan 1990: Viable seeds in deposits of the former lakes Kvismaren and Hornborgasjön, Sweden. Aquatic botany 37: 71-290.
Skoglund, Jerry 1990: Seed banks, seed dispersal and regeneration processes in wetland areas. Acta Universitatis Upsaliensis 253.
