Vägmålla har både i gammal tid och av oss hittats på vägmark, ruderatmark och liknande starkt kulturpåverkad mark, huvudsakligen i den östra halvan av landskapet. Den har dessutom uppgivits från flera ställen på havsstrand, men arterna i släktet är variabla och svåra att hålla isär, och felbestämningar är i vissa fall tänkbara.