Den äkta johannesörtens villkor på gränsen av sitt utbredningsområde kan anas på lokalen i Norränge i Arbrå, som har följts under några år med växlande väder och klimat. Lokalen hittades 1985. Det är övre delen av en sydvänd brant brink mot Ljusnan, som upptill gränsar till åker. Jordarten är mjäla och brinken har troligen betats av kor fram till några decennier före 1985. Brinken var trädlös där den äkta johannesörten växte, med hundratals plantor på en cirka 100 m² stor yta. I blomutveckling låg de något efter fyrkantig johannesört som växte längre ned i samma brink. Följande vår fanns gröna unga skott från fjolårets stambas och gröna unga plantor, som hade övervintrat. 1988 blommade arten rikligt efter en mycket torr och varm vår och försommar. Bladen var friska, blåaktigt gröna. Efter en vinter och vår med häftiga temperaturväxlingar var artens tillstånd 1990 dåligt. Den hade präktiga vinterståndare men inget grönt alls ovan jord. Vid baserna av fjolårsskotten sågs små rödaktiga skott. Tre år senare hade arten återhämtat sig, så att man såg strödda plantor, sammanlagt ett femtontal, varav åtminstone några såg ut att utveckla blomställningar.
Arten är alltså extremt torktolerant, men skadas av barmarksfrost. Torktoleransen visas även av att mindre än ett år gamla fröplantor kan flyttas till en varm och torr plats och trots torrt vårväder rota sig och växa till.