Spridning av strandfräne med frö har inte iakttagits. Dess uppträdande i Hälsingland stämmer med vad som skrivs om arten i andra delar av Sverige, att den är ett rotogräs som sprids genom att delar av dess jordstammar flyttas, till exempel med plantor från handelsträdgårdar. Strandfräne övervintrar utan gröna delar eller med minimala gröna anlag till blad i rosett vid basen.
Utbredning
Vi känner till ett tiotal gamla lokaler för strandfräne i Hälsingland, den äldsta från 1880 i Hudiksvall. Åtta är i hamn- eller stadsmiljöer i Söderhamn, Ljusne, Hudiksvall eller Harmånger och tre av dessa på barlast. En gammal lokal avviker. Den ligger i Lillhaga i Ljusdal 1919, visserligen nära bebyggelse men långt från hamn- och stadsmiljöer, och dokumenterades genom upprepade insamlingar fram till 1935. Där har strandfräne återfunnits på vad som troligen är den gamla lokalen. Där fanns 1985 mellan hundra och tusen exemplar. Dessutom har strandfräne hittats på 16 nya lokaler, rikligt på en av dem. Flera av de nya lokalerna är i rabatter, dit den kan ha kommit med plantor. Arten förekommer också rikligt i en handelsträdgård i Forsa.
I sentida litteratur anges strandfräne kunna bli ett ogräs genom sitt jordstamssystem. Som framgår av ovanstående förefaller den ännu vara bara måttligt expansiv i Hälsingland.
19 nutida lokaler i 11 församlingar. 9 gamla lokaler i 5 församlingar (något oklart vad som är olika lokaler i Hudiksvall).
Referenser
Mörner, Carl Thore 1935: Några bidrag till norrländsk floristik, grundade huvudsakligen på reseanteckningar inom årsföljden 1923-34. Bot. Notiser 1935: 254-272.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
