Röda vinbär sprids av fåglar, kanske av däggdjur men även av stackmyror. De växer ibland även på block, där fåglarnas roll vid spridningen är särskilt tydlig. Blomningen inträffar i vitsippans tid. Mogna bär finns i ljungens tid. Inget synligt grönt bevaras genom vintern, men under den mörkbruna barken finns, som på de flesta buskar och träd, ett klorofyllförande grönt skikt.
I kollektivarten Ribes rubrum agg. ingår trädgårdsvinbär, R. rubrum, survinbär R. ×pallidum, skogsvinbär, R. spicatum och slottsvinbär, R. ×houghtonianum. Alla arterna har troligen odlats, och alla har troligen kunnat spridas från odling.
Vi har i allmänhet inte försökt att särskilja de olika ingående arterna. I nutid har skogsvinbär eller underarten vanligt skogsvinbär, R. spicatum subsp. spicatum belagts på tio lokaler och survinbär på två lokaler. Från äldre tid finns två belägg av slottsvinbär, fyra av survinbär och 17 av skogsvinbär eller vanligt skogsvinbär. Vi har inga uppgifter om trädgårdsvinbär R. rubrum i snäv mening. Alla belagda fynd är granskade av specialist. Vanligt skogsvinbär är den dominerande underarten i landskapet.
Ekologi
Röda vinbär växer i de flesta typer av vegetation utom myr. Arten liknar i det avseendet rönn, men är mycket mindre frekvent. Den hittas som kvarstående där det finns eller har funnits bebyggelse, men oftare ute i mindre kulturpåverkad vegetation, mer i olika typer av skog, gärna mullrik och bördig. Röda vinbär finns ofta i strandskogar i samma miljö som svarta vinbär, tillsammans med hägg, kanelros, hallon, brakved och olvon men har dessutom en mycket vidare spridning till torrare miljöer. På skär eller små öar i havet utvecklas ofta en vegetation med stort inslag av fågelspridda arter, särskilt rönn, men även en, hägg, hallon, röda vinbär och andra. Även i klibbalsbården på fastlandet växer ofta röda vinbär som underväxt, tillsammans med hägg, nyponros och många andra. I de flesta miljöer är röda vinbär vanligare än svarta.
Utbredning
688 lokaler i 44 församlingar.
