Odonfrön torde spridas på samma sätt som blåbärsfrön, med spillning från de djur som äter bären. Längs stränder kan bären också spridas flytande på vatten (Glaser 1981). Odon koloniserar ibland grova trädrester som driver i en sjö, eller stubbar efter avverkning som gjorts inför dämning av en sjö, stubbar som alltså står omgivna av vatten. Plantorna kan bli mycket gamla (se Natur och vegetation, sid. 140). Stammarna har brungrå bark. Veden är ovan mossytan grön, därnedom träfärgad. I vitsippans tid är knopparna i vinterstadium. Bladen utvecklas senare än dvärgbjörkens blad. Odonbladen går i höstfärgernas tid först ofta över mot blåviolett, sedan tegelrött eller rosa, men blir till sist gula och faller. Inga gröna delar övervintrar. Odon blommar i skogsstjärnans och i ekorrbärets tid, efter blåbär och hjortron, samtidigt med skvattram och tranbär, men före lingon. Bären börjar mogna i mjölkens tid och är allmänt mogna i ljungens tid, samtidigt med blåbär.
Ekologi
Odon växer i några miljöer som vid första anblicken kan förefalla ganska olika. Arten finns med hög frekvens (40–50 %) på översta delen av stränder vid sjöar och vattendrag, helst på blockigt eller stenigt material. Den finns också på öppen eller glest trädbevuxen myr. På tall-skvattrammosse växer odon ibland rikligt och förekommer frekvent på strängar på sträng-flarkmyrar och på tuvor i kärr, från fattiga till rika. Man ser arten på sluttningsmyrar och längs bäckar. På inte alltför våta myrar är odon bland de 10 vanligaste arterna, ungefär lika frekvent som tranbär (75–85 %). Mindre frekvent är arten i sumpskog. På havsstrand är den sällsynt. På hällmarker växer odon i sänkor, där vitmossor trivs och ofta även skvattram, alltså en variant av myrvegetation. Slutligen hittar man ofta odon på naturbetesmarker med lång hävdtradition. Där växer arten torrt, kring block eller myrstackar. Den egenskap som är gemensam för odonets miljöer är att de alla är ljusa.
Utbredning
2714 lokaler i 44 församlingar.
Referenser
Glaser, Paul H. 1981: Transport and deposition of leaves and seeds on tundra: A late-glacial analog. Arctic and Alpine Research 13: 173-182.