Rabarber är inte känd som vildväxande utan uppfattas som en odlad hybrid mellan arter i släktet Rheum från Asien. Den har sedan länge odlats i Sverige, först för rotens användning som medicin, sedan för bladskaften som föda. Den lär bilda frön som gror, men fröspridning har inte setts hos oss. Plantorna blir stora och står länge kvar, även i kallt klimat som vid barrskogens gräns mot fjällen. Bladen tål på våren –3 grader C, stelfryser, men ser efter upptining helt normala ut. Rabarber har bara sällan antecknats under vår inventering, eftersom den överallt är planterad eller funnen på jordhögar eller trädgårdsutkast. Den kan stå länge kvar efter odlingens upphörande.