Kråkklöver är en långlivad perenn växt. Som andra jordstamsöverlevare koloniserar den ibland styltstarrens uråldriga tuvor. Den har kommit upp från frö på tidigare sjöbotten efter att denna blottlagts, och på forsbotten som blottlagts genom kraftverksbygge. Där hörde den dock inte till de tidigaste kolonisatörerna. Den saknas vid Gröntjärn, där vattennivån växlar med 14 m i vertikal riktning. Mindre vattennivåvariationer anpassar den sig däremot väl till på grund av sina något förvedade stammar, som är ihåliga och uppdelade i gasfyllda segment som gör att de flyter. Satta i vas skjuter de rötter inom en vecka, vilket antyder att arten kan sprida och rota sig med losslitna stamfragment. Kråkklöver blommar i linneans och i mjölkens tid. De svartröda blommorna blir under en kort tid praktfulla, när ståndarknapparnas gula pollen visas. Strax efteråt är knapparna svarta och oansenliga. Man kan se en fluga slicka i sig allt gult pollen som har spruckit fram i kanten av ståndarknappen och fortsätta med märkena, där pollenkorn både fastnar och slickas av. Bladen kan bli röda på hösten. Inget oskyddat grönt övervintrar. På vårvintern finns en centimeterlång gulgrön knopp dold mellan vissna bladslidor nere i förnan. Arten är vanlig i både tämligen sura och mer basiska vatten.
Ekologi
Som genomsnitt över alla lokaler som klassats som sötvattensstrand är kråkklöver den mest frekvent noterade av alla arter (73 %), följd av sjöfräken, topplösa och vattenmåra. Den är mycket vanlig både vid näringsfattiga sjöar i skogslandet, vid sjöar i odlingslandskapet, vid Ljusnan och de övriga älvarna. Vid Mellanljusnan och vid den outbyggda Voxnan ovan Vallhaga växer den på den mellersta delen av stranden. Kråkklöver växer även i kärr, inte på mosse, men i källor, och framför allt på gungfly i vatten som inte är extremt surt. Den är en av huvudkomponenterna på gungfly och flytande öar, tillsammans med missne, trådstarr, kärrull, vattenklöver, sprängört med mera. Den förekommer frekvent i sumpskog, något mindre frekvent vid bäckar. Vid vätar i skogen är den medelfrekvent och växer där medelvått. Kråkklöver är en av de 30 vanligaste arterna på havsstrand. Den växer på strandens övre del, mest i skyddade vikar med finjord tillsammans med andra arter som förekommer på sötvattensstränder, men finns även på mer exponerade stränder. Den enda huvudtyp av vegetation där kråkklöver nästan saknas är kulturmark, men i en betesmarks övergång till sjöstrand kan den finnas. Liedgren (1992) har rapporterat fynd av kråkklöverfrön i husgrund från perioden 0–600 e.Kr. i Forsa. Mot bakgrund av artens vida spridning är detta inte oväntat, och kan tyda på att myr- och strandslåtter förekom redan då.
Utbredning
2916 lokaler i 44 församlingar.
Referenser
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå.