Krypven kryper med ytliga utlöpare men bildar även frö. Den är en av de vanligaste arterna allra närmast vattnet på havsstranden och koloniserar där nya ytor på strandängens yttersta del förmodligen både med utlöpare och frö, och klippspringor huvudsakligen med frö. Om vattenståndet utvecklas normalt under försommaren börjar den blomma i linneans tid och fortsätter i mjölkens. Den blommar senare än rödsvingel, rörsvingel, strandråg och gultåtel. Under blomningen är vipporna utspärrade, men slår ihop sig därefter. Strået rodnar på högsommaren, som på kruståtel och några andra gräs. Utlöpare utgår inte från blommande strån, men nya plantor och blommande strån utvecklas i ändarna av utlöpare, vars blad då är vissna. Två centimeter långa blad på skott som ännu ej har blommat kan övervintra gröna.

Vattennivån i Gröntjärn, Ljusdal växlar naturligt med en amplitud på 14 m i vertikal riktning och kan vara låg eller hög under flera år i rad. Det utmanar naturligtvis de där växande arterna till att utveckla tolerans för både flerårig dränkning och flerårigt liv i solen, men de enda som verkligen har uppnått detta är krypven och en form av vattenmåra, som beter sig likadant. Deras ursprung och utvecklingshistoria är obekanta, men på samma strand växer även knutnarv, fjällnejlika och getväppling långt från sina närmaste andra förekomster, knutnarv på en av sina två inlandslokaler.