Rödklöver vilar i fröbanken (Milberg 1990). Den har sedan åtminstone ett sekel såtts på hövallar, oftast tillsammans med timotej. Den visade sig dock (Hellström 1917) vara föga härdig innan lämpliga sorter kom fram. I stället rekommenderades då alsikeklöver. Även sedan bättre rödklöversorter kom fram blev de dock vanligen inte permanenta, utan ”gick ut”, oftast före timotejen. Man tvingades alltså att förnya vallen genom plöjning och sådd, men ofta odlades korn, havre, lin eller ärter under något eller några år innan nytt höfrö med rödklöver och timotej såddes in. Denna intensiva odling av rödklöver kunde tolkas som att arten är införd till landskapet i relativt sen tid. Dock fanns den (eller besläktad klöverart) redan under perioden 0–600 e.Kr. i Forsa, enligt utgrävningar av byggnader där (Liedgren 1992). Åtminstone vissa former av rödklöver får mycket långlivade plantor med grov, djupgående och mycket seg rot.

Rödklöver börjar blomma när hundkäx, kummin, ängsgröe och smörblomma är i full blom, i övergången mellan ekorrbärets och linneans tid, men blomningen kan fortsätta in i ljungens tid och omblomning är vanlig. Grön blad­rosett övervintrar.