Gulsporre bildar rikligt med frö men uppträder mest som perenn stationär art. I skogsstjärnans tid har den bara blad. Blomningen börjar i linneans tid, kulminerar i mjölkens och ljungens tid och kan fortsätta med enstaka blommor ännu i lingonens. Under den extremt torra sommaren 1994 var gulsporre en av de arter som längst stod emot torkan, men till sist upphörde blomningen och blomrester och blomknoppar vissnade. När regn kom förlängdes blomställningarna i toppen och blomningen återupptogs. Sent på hösten finns gröna blad, men på våren har arten oftast inget grönt kvar.
Ekologi
På havsstrand är gulsporre ungefär lika frekvent som svärdslilja, gulmåra, och rörsvingel. Den förekommer framför allt på starkt kulturpåverkade havsstrandlokaler (hamn, stugor), men på några lokaler, till exempel på Klacksörarna i Norrala, Storjungfrun i Söderhamn och bland skären S om Granön i Skog finns inga kulturspår. Annars är arten en utpräglad kulturföljeslagare, på torr mark, på vallar, i vägkanter, på järnvägsbankar och liknande, och den har ibland planterats som prydnadsväxt.
Utbredning
Gulsporren är spridd över hela landskapet, men vanligast i sydost.
453 lokaler i 43 församlingar.
