Hårstarr är mycket lågvuxen men kan växa i luckor i hög vegetation. Den kan också klara sig genom att växa på torv, block eller lågor i kanten av en bäck, likt andra låga spor- och fröspridda arter som dvärglummer, slåtterblomma och tätört. Hårstarr blommar i skogsstjärnans tid och har omogen frukt i linneans tid. Hur den övervintrar har vi inte sett.
Ekologi
Hårstarren växer i extremrikkärr, vanligen glest bevuxna med enbuskar och träd och örtrika, de flesta i Los. Vid ett par tillfällen har pH visat sig vara 7 eller strax däröver. I dessa kärr finner den utrymme dels i myrkanter mot åar, dels i bäckkanter, och dels i våta stråk under och mellan högre vegetation. Dessa stråk kan kanske delvis vara älgstigar, möjligen kan de också uppkomma på grund av tjälens arbete i marken. Plantorna, ljusgröna låga rosetter, kontrasterar mot svart dy, brunmossor och glesa tuvor av mörkgröna skott av smalfräken och trådfräken. Hårstarr kan även växa på häll eller brant vid en älv. Karakteristiska följearter till hårstarr är, utom de nämnda, även björnbrodd, snip, ormrot och fjällskära.
Utbredning
Utbredningen präglas mycket tydligt av artens beroende av hög kalkhalt i markvattnet. De flesta lokalerna är på losberggrunden, ett par på diabas i Korpåsen i Hassela. Lokalen i landskapets sydöstra hörn är på kalkhaltig lera, troligen på grund av ordovicisk kalksten i moränen. Det finns en udda lokal på berg vid Ljusnan i Ytterhogdal och en i ett extremrikkärr i Kilsbäck i Undersvik, där källan till det höga pH-värdet är okänd. Fyra äldre uppgifter är från Hudiksvallstrakten, och lika många från Söderhamnstrakten. Åtminstone en av dessa är från en känd skalgruslokal (Rasselmyrberget i Idenor).
40 aktuella lokaler i 5 församlingar. 19 gamla uppgifter från 11 församlingar.
Referenser
Birger, Selim 1908a: Härjedalens kärlväxter. Stockholm.
Birger, Selim 1908b: Om Härjedalens vegetation. Arkiv för Botanik 7: 1-136.
Halden, Bertil E. 1926: Tre för Hälsingland nya kärlväxter jämte några andra växtfynd från södra Hälsingland. Svensk Bot. Tidskr. 20: 65-67.
Halden, Bertil E. 1955: Korpåsen i Hassela. Hälsingerunor 1955: 104-123.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Bollnäs Undersvik Kilsbäcken, 68320 15245, rikkärr 1990, 1991 (DIN i S);
Hudiksvall Hudiksvall Agö, Storhamn, 6826 1584, 1926 (TVE i S); Idenor Rasselmyrberget, 6840 1566, 1919 (BHA i S, Halden 1920); Rogsta Garluömyren,68523 5733, 1875 (ABG i LD);
Härjedalen Ytterhogdal (MÖS enl. Birger 1908); Örastupet, Ljusnans strand, 68832 14541, 1985 (PST i S); Ängersjö (MÖS enl. Birger 1908);
Ljusdal Los 30 aktuella och 10 gamla uppgifter;
Nordanstig Hassela Korpåsen 6901 1522, 1908 (Halden 1955), 1915 (TVE i S), 1953 (ZSM), 1980 (PST);
Söderhamn Ljusne Skallgårdssund, 67910 15738, 1925 (BHA enl. ms ZSM); Norrala Mjusen, 67983 15723 (Wiström 1898); Andviken, 6801 1569, skalgrus 1924 (Halden 1926); Skog Knipsund, 67769 15728, rikkärr 1985 (PST); Granön, NV om Löjhamn, 67766 15732, kärr på bägge sidor om väg 1985 (PST); 800 m NV om Löjhamn, tjärn ONO om Knipsund, 67769 15732, kärr i sluttning mot tjärn 1985 (PST); Söderhamn Ängsvik, söder om Mariehill, 67999 15698, 1924 (Halden 1926).
