Sandviolen utmärks av hårigheten på blad, bladskaft och stjälkar, men på vissa lokaler, till exempel Mansjöberget i Los, finns både kala och håriga exemplar, som för övrigt ser likadana ut.
Sandviolen har setts nyetablera sig i tuvor av lundgröe och i mossa på block i talus nedom en bergbrant. Den har blad som övervintrar gröna. Den blommar före eller samtidigt med ängsviol, som ibland förekommer på samma lokal. Det är i blåsippans eller vitsippans tid. I ekorrbärets tid har sandviol omogen frukt. En regnig sommar kan andra torrbacksväxter fortsätta att blomma ända till sensommaren men inte sandviolen. Sand- och ängsviol kan stå spänstiga samtidigt som smultron, hallon och ljust kungsljus slokar under en torrperiod.
Ekologi
Sandviolen förekommer spontant i sydvända bergbranter, där den växer på solexponerade platser med lågvuxen eller gles vegetation, gärna på rasjord. Som kulturföljeslagare växer den på torrbackar, helst på finkorniga isälvsavlagringar, gärna i gränsområdet mellan tallhed och jordbruksmark. Den växer också på vägkanter, timmeravlägg och liknande platser. I dessa miljöer torde sandviol ha minskat på grund av minskat tramp och körning. Bara ett fåtal gamla eller nya lokaler finns i kust- eller kustnära församlingar.
Utbredning
38 aktuella lokaler i 12 församlingar. 18 gamla lokaler i 14 församlingar.
