Nyetablering av hultbräken kan ses på rotvältor, på den nakna jord som har vänts upp av rotsystemet. Förmodligen kommer plantorna till stor del från sporer, men ibland kan jordstammar krypa dit. På norra stranden av Gröntjärn i Ljusdal fanns ett tydligt exempel på etablering från sporer sommaren 2011. Vattennivån var år 2000 extremt hög och större delen av vegetationen på stranden dränktes och dog. Därefter har vattennivån hållit sig på lägre nivå, så att det 2011 växte en tät ungskog av 8-årig tall långt nedanför de grova tallarna. På ungefär samma nivå såg man då också en cirka 1,5 m2 stor klon av hultbräken.
Hultbräken är som andra ormbunkar frostkänslig. Den 15 juni 1982 såg man den, några dagar efter svår nattfrost, stå död och grå tillsammans med kovall, som var helt oskadad. Vid lätt frost skadas hult- och majbräken mer än ek-, strut- och skogsbräken. Man brukar inte se särskilt mycket antocyan i ormbunkar, men i kanten av ett nyupptaget hygge i Hassela sågs 2 augusti 2011 en mörkbrun färgning av för övrigt vitala hultbräkenblad. På hösten gulnar hult-, ek- och majbräken före nordbräken. Inga gröna delar övervintrar.
Ekologi
Hultbräken är lika starkt knuten till skog som ekbräken, ofta tillsammans med denna, men föredrar fuktigare mark och är en av de mest karakteristiska arterna vid bäckar, i sumpskog, surdråg och högörtskog. Hultbräken bildar där ibland nästan heltäckande bestånd, men växer oftare tillsammans med en rad andra fuktighetsälskande arter som älggräs och majbräken. I alla kluster som beskriver fuktig skog och bäckar är frekvensen 70–90 %. Hultbräken förekommer med låg frekvens även i rikkärr. Den saknas på de flesta typer av strand vid större vatten, men finns med låg frekvens på åstrand i skogen och på den blockiga stranden i Voxnans branta mellersta del. Den saknas även nästan helt på kulturmark, men kan någon gång etablera sig på nordsidan av en mur på mycket väldränerad grusmark.
Utbredning
Hultbräken är jämnt utbredd över hela landskapet.
2493 lokaler i 45 församlingar.