Kärrfräken växer som en klonväxt med många skott tillsammans, men bildar inte så täta bestånd som skogs- eller ängsfräken kan göra. Den har i allmänhet grenar på stammen, men dessa sitter mest nertill och är ofta kortare än på skogs-, ängs- och åkerfräken. Ibland saknas grenar, och då har det förekommit att växten i hastigheten blivit uppfattad som smalfräken. Den kan även ha långa grenar och på håll likna åkerfräken. Den vissnar, torkar och blir grå på hösten. Inget grönt övervintrar.
Sporax bildas på vissa av skotten, som för övrigt liknar de sterila. Axen kan sprida sporer i ekorrbärets tid, på andra platser eller under andra år betydligt senare.
Ekologi
Alla fräkenarter kan växa i kärr, men bara kärrfräken är starkt knuten till kärr. Den föredrar öppna, trädfattiga miljöer, i fattigkärr eller ändå hellre rikkärr, och ses bara sällan på annan mark, som på en vägkant där vägen passerar en myr, eller på strand. Kärrfräken är noterad på ungefär hälften av alla myrlokaler. Den växer även tillsammans med andra fräkenarter, till exempel åkerfräken, i blandade bestånd.
Utbredning
Kärrfräken är vanlig i hela landskapet.
1472 noteringar i 43 församlingar.