Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Blekbläddra är ursprunglig. Vad gäller denna nyligen uppmärksammade art (Thor 1979 och 1987) är vara kunskaper om utbredning, frekvens och ståndortskrav bristfälliga. Den är hittills funnen fritt flytande i gungflykantade gölar och mindre sjöar, som vanligen är vegetationsrika och ibland sänkta eller påverkade av dikningsvatten från omgivande skogs- eller odlingsmarker. På lokalerna finns ofta även dvärgbläddra U. minor och dybläddra U. intermedia.
Nedanstående uppgifter grundar sig på material som huvudsakligen bestämts med hjälp av utseendet på fångstblåsornas fyrarmade hår, men i ett par fall också med stod av blommans utseende.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Uppgiven från Ödskölt Knä sjö (EG 1946). Belägg saknas.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Vattenväxt i bl.a. näringsfattiga gungflyn på myrar förbisedd men möjligen vanlig i flytande mosssjok längs gölkanter. Egna bestämningar är osäkra.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Oftast steril och förbisedd, men förefaller sällsyntare än U. stygia i Ångermanland (jfr Thor 1979, 1987). - 2 (2).
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Thor (1987) upptar sex kollekter, samtliga i UPS och tagna 1936–37 av O. Östergren. Alla är från Tännäs: Fjällnäsområdet. Arten stiger här till ca 900 m. I samma område, mellan Fjällnäs och Hamrafjället vid Anderssjöån, samlade Lars E. Kers blekbläddra 1991 (brev 1993). Arten iakttogs där även 1993. Lokalen är en liten blötsvacka i en svagt sluttande kalkrik myr (800 m, i Bergianska Stiftelsens skandinaviska herbarium).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
3; Skogslåglandet: Kila Fotmossen 1977 (G. Thor. S). Lillhärad Kärr vid Harsjön 1945 (Edvard Alvén, ALV; conf. !) -54 (id., GB) -55 (id., GB, K. Holm, LD, S) -57 (K. Holm, LD). - Nedre Bergslagen: Skinnskatteberg Lomtjärn 1899 (Svedberg enligt SAMUELSSON 1925; conf. Sam.). - De två förstnämnda lokalerna på utbredningskarta hos THOR (1979).
Förekommer g m hela Sverige; i Västmanland liksom annorstädes förbisedd. Utbredningstyp: N2.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast men endast uppgiven från tre lokaler och ej återfunnen sedan 1987. Äldre uppgifter föreligger från Matteröd, Grösjöns sydspets (1964, AOr det. GTr i LD), Örkelljunga, Ö. Spång (1944, Lange det. GTr i LD) och Örkened, dike mellan Stålagyl och N. Kroksjön (1987, SEk det. GTr i LD).
Förändring och hot: försvunnen.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Blekbläddra växer i dyiga och ganska näringsfattiga till måttligt näringsrika vatten. Den anträffas i gölkanter, längs stränderna av försumpade sjövikar och långsamt flytande vattendrag samt i myrar i gungflyn, höljor och laggar. Ej sällan förekommer den i gamla slåttermader genomsilade av sakta rinnande vatten, någon gång i källvattenpåverkade kärr. Exempel på kulturbetingade ståndorter är vattenhålor i sumpiga betesmarker, dammar, torvtag och myrdiken.
Funnen i 89 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Mycket förbisedd. – Ursprunglig.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Sannolikt sällsynt, men troligen också förbisedd.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten i oftast medelrika kärr och mossdråg, även vid gölar och sjökanter där grundvatten silar ut. Troligen mycket förbisedd, åtminstone i södra halvan av landskapet. Troligen blommande på de få rapporterade lokalerna. 15 lokaler i 14 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Ännu inte påträffad i Sörmland. Allt material från landskapet som tidigare bestämts till blekbläddra har vid kontroll visat sig vara sumpbläddra U. stygia.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer sällsynt i hela Sverige; mycket sällsynt i Uppland. 3 kartblad, 3 kvadranter.
Blekbläddra växer i sjöar och myrgölar.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Blekbläddra är ursprunglig. Arten beskrevs som ny 1857 av Robert Hartman från ett fynd i södra Hälsingland. Arten är svår att skilja från andra bläddror i fält när den inte blommar och behöver då samlas och mikroskoperas för säker bestämning. Under inventeringen har ett fynd gjorts. Arten är sannolikt förbisedd och inte alls så ovanlig som inventeringen antyder.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Hartmans beskrivning av blekbläddran (se nedan, under Första fynd) har kompletterats av bland andra Göran Thor (1987, 1988), som betonade vikten av artbestämning i fält, eftersom blommorna förlorar både form och färg vid pressning, och introducerade undersökning av håren på insidan av fångstblåsorna, vilket också bör göras på färskt material. Våra artbestämningar baserar sig huvudsakligen på observation med nakna ögat av skott och blommor.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Blekbläddra har hittats en gång i sen tid, belagd och bestämd av bläddrespecialisten G. Thor. Dessutom har två äldre insamlingar (insamlade som hybriden U. intermedia x minor) av honom bestämts till denna art. Denna sentida lokal i Hässjö utgörs av en relativt artfattig myr kring en skogstjärn, där det också växer både dy- och dvärgbläddra. Förutom dessa tre verifierade uppgifter om blekbläddra från landskapet finns ytterligare noteringar som dock inte har verifierats av specialist och därför måste anses som något mer osäkra.
