Patrik Engström
Idö 2023-06-24
Taxasida
gråbo
Artemisia vulgaris
L.
gråbo är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
gråbo är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- gråbo
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Artemisia vulgaris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Artemisia vulgaris L.
Svenskt namn
gråbo
icelandic
Malurt
norwegianBokmal
burot
norwegianNynorsk
burot
Finskt namn
pujo
finlandSwedish
gråbo
Danskt namn
Grå-bynke
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-07-02
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2013-07-31
Anders Delin
Långvind, Enånger 2011-08-30
Anders Delin
Gåshomen, Hamrånge 2015-06-27
Patrik Engström
Idö 2023-06-24
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se strandgråbo Artemisia vulgaris var. coarctata och vanlig gråbo Artemisia vulgaris var. vulgaris.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Gråbo är, med undantag av den på havsstränder ursprungliga strandgråbon var. coarctata, en gammal, kulturberoende växt. Den trivs på näringsrik och oftast störd mark - tångvallar, åker- och vägrenar, tomter, gårdsomgivningar, stations- och industriområden, jordhögar, avfallstippar och andra ruderatmarker.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Läkeört på allsköns kväveberikad mark vid gårdar och på skräpmark. Gråbo har alltid betraktats som allm. i hela Närke med undantag för Segerström (1932) som fann den täml. allm. i Hammar och Lerbäck. I Lomtärntrakten i Askersund sågs den ingenstans 1990 (B. Pettersson). Växten uppträdde i Kvismaredalens havreåkrar i stora mängder efter sänkningsföretagen (Östman 1902).
I ett räkneförsök konstaterade O. G. Blomberg (1872) att han funnit ett ex. med 723 600 blommor.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Känd redan av Laestadius (1824) och Fristedt (1857).
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Allmän-tämligen allmän.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Från Kålsätt till Funnesdalen och Ljungdalen."
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1817 Artemisia vulgaris L. subsp. vulgaris
The map of this polymorphic species is, as far as possible, restricted to subsp. vulgaris. Its origin seems to be uncertain, although the Pacific region is mentioned as the origin of the whole A. vulgaris complex (Hegi VI:2, p. 639). However, the plant has spread widely with settlement and agriculture. Formerly it was a troublesome weed. This species s. str. (subsp. vulgaris) has been introduced, for instance, into N. America and S. Asia. Closely related taxa occur in E. Asia and W. America.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Gråbo kan delas in i två varieteter som delvis hållits isär under inventeringen: vanlig gråbo var. vulgaris och strandgråbo var. coarctata. Vanlig gråbo är nästan doftlös, bladen bredare, nästan kala på ovansidan och gråludna endast på undersidan. Strandgråbo har en aromatisk doft som påminner om den hos malört A. absinthium men är inte lika påtaglig. Bladen är uppåtriktade, smalflikade och tätt silverludna på båda sidorna. På havsstränder är mellanformer ganska vanliga. Strandgråbo redovisas separat nedan.
Gråbo växer på torr, kväverik mark och är vanlig på kulturpåverkade lokaler som vägrenar, gårdsmiljöer, åkerkanter, trädor, stenbrott, hamnområden, sandtag och grusplaner. Den är påfallande frekvent i ruderatmiljöer som jordtippar och stenhögar. Gråbo växer också på havsstränder där de båda varieteterna möts och där den bedöms vara ursprunglig.
Gråbo är jämnt fördelad över Öland förutom Stora Alvaret där den endast är funnen längs de tvärvägar som korsar från väster till öster. Längs Ölands många bygator, på havsstränder och i varenda skräpmark – överallt finner man växten.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Kulturföljeslagare.
Öppen, torr kulturmark: gårdsmiljöer, ruderatmark, jord-, skräp- och soptippar, vägkanter, grustag och åkrar; även gräsmark och strandvallar. Johansson (1897) angav ”H. o. d.”, motsvarande dagens tämligen allmän. Kanske var Johanssons uppskattning något i underkant; i dag, liksom på Wahlenbergs tid, är gråbo vanlig.
Arten representeras på Gotland av varieteten vanlig gråbo var. vulgaris. Även strandgråbo var. coarctata är uppgiven från Gotland (se nedan), men uppgifterna är osäkra.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Gråbo växer på näringsrik, torr till frisk mark på tånggödslade havsstränder samt i kulturskapade miljöer av alla slag som vägkanter, kring gårdar och ladugårdar, i åkrar, på banvallar och stationsområden, jordhögar, grustag, industrimark, hamnar och tippar.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig på kväverik mark på havsstränder. Växer även på åkrar och kring gårdar, dessutom på vägkanter, tippar, jordhögar, grustag, banvallar och bangårdar samt i industriområden. Kallas för ”bôner” på flera håll i landskapet. På havsstränder finns möjligen strandgråbo A. vulgaris var. coarctata, men denna har inte noterats särskilt under inventeringen. Gråbo är mycket vanlig i hela landskapet. 752 rutor (91 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Troligen från Europa. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän i anslutning till bebyggelse – (94%). Gråbon är på landsbygden en av de vanligaste växterna på kväverik gårdsmark kring ladugårdar, på avfallsplatser och liknande där den ofta ingår i en högörtsvegetation med kardborrar, svinmålla, hundloka och andra näringsfordrande arter. Den växer lika gärna på ruderatmark i städerna, på bakgårdar, industritomter, längs järnvägar, i vägkanter och på soptippar. Innan djupplöjningen av åkrar infördes under 1800-talet var gråbon också ett svårt åkerogräs. Idag förekommer den knappast alls i denna miljö. Ogräsformen är förmodligen för länge sedan invandrad med människan. Gråbo är också vanlig på havsstränder, särskilt kring båthus och fiskelägen, samt på tångvallar och fågelgödslade skär. På havsstränder förekommer den ofta i form av den antagligen inhemska strandgråbon – var. coarctata, med även ovanpå silverhåriga blad.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Gråbo är mycket allmän i Uppland. Den infördes redan under medeltiden som medicinalväxt och har sedan länge helt naturaliserats. Den förekommer även i en inhemsk form (se nedan), ursprunglig i strandmiljöer (Almquist 1929). 709 kartblad, 2419 kvadranter.
Almq. På fastlandet mer eller mindre allmän, dock sällsynt i de nordöstra kustsocknarna; på Mälaröarna allmän; i skärgården högst egendomligt fördelad.
Huvudparten av gråbo-förekomsterna finns i kulturskapade miljöer kring gårdar, på vägkanter, banvallar och skräpmarker. Den inhemska formen, strandgråbo var. coarctata, växer på sandig och grusig mark på stränder, ofta i och intill strandsnåren.
Almq. På fastlandet mer eller mindre allmän, dock sällsynt i de nordöstra kustsocknarna; på Mälaröarna allmän; i skärgården högst egendomligt fördelad.
Huvudparten av gråbo-förekomsterna finns i kulturskapade miljöer kring gårdar, på vägkanter, banvallar och skräpmarker. Den inhemska formen, strandgråbo var. coarctata, växer på sandig och grusig mark på stränder, ofta i och intill strandsnåren.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Gråbo är troligen ursprunglig på havsstränder. Den idag så vittspridda kulturmarksformen är däremot en sentida inkomling – troligen etablerad först under sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. I den första upplagan av Gävle-traktens växter 1848 beskrivs den som sällsynt. I den efterföljande upplagan 1863 uppges den finnas flerstädes. Arnell (1924b) bedömde den som troligen allmän men konstaterade att den inte var angiven för Torsåker och Järbo.
På kulturmark är de vanligaste följearterna renfana (28%), röllika, maskrosor, kvickrot, stormåra, åkertistel, brännässla, hundäxing, rödklöver, baldersbrå och groblad. På havsstrand är strätta (43%), rörflen, kråkvicker, strandråg, havtorn, rödsvingel, hallon, strandloka och kärleksört vanligast. Växten blommar relativt sent. Den egentliga blomningen börjar först när renfana och gulmåra är utslagna och sammanfaller med ängsvädd och ljung.
På kulturmark är de vanligaste följearterna renfana (28%), röllika, maskrosor, kvickrot, stormåra, åkertistel, brännässla, hundäxing, rödklöver, baldersbrå och groblad. På havsstrand är strätta (43%), rörflen, kråkvicker, strandråg, havtorn, rödsvingel, hallon, strandloka och kärleksört vanligast. Växten blommar relativt sent. Den egentliga blomningen börjar först när renfana och gulmåra är utslagna och sammanfaller med ängsvädd och ljung.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Gråbons två varieteter, vanlig gråbo var. vulgaris och strandgråbo var. coarctata är båda påträffade i Hälsingland. Vi har i allmänhet inte försökt särskilja varieteterna, men att döma av befintliga belägg torde vanlig gråbo vara helt dominerande i varje fall innanför kusten.
Gråbo koloniserade botten i en fors som blottlagts vid kraftverksbygge i Arbrå, men försvann senare. Den var frisk och blommade även den extremt torra augusti 1994, när gräsmattorna var bruna. Gråbo har vinterståndare som är spräckliga i svartbrunt och nästan vitt, på grund av att bladen torkar, vrider sig och visar både sina mörka översidor och ljusa undersidor. På vintern finns inga gröna delar, men i skottändan syns en minimal vit knopp. Fröna äts av bland annat gråsiskor. Arten börjar blomma i mjölkens tid och fortsätter i ljungens.
Se även strandgråbo Artemisia vulgaris var. coarctata